SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPOK, n.; pl. = (Broman Glys. 1: 792 (c. 1730)).
Ordformer
(spock 1627. spok 17161769. spook 15261705)
Etymologi
[fsv. o. sv. dial. spok; liksom fd. o. dan. spog av mlt. spōk (lt. spook), motsv. nl. spook; av ovisst urspr. — Jfr SPÖKE]
(†)
1) spöksyn l. spöke l. vålnad. När .. (Jesu lärjungar) sågho honom gongande på haffuet meente the thet hadhe warit itt spook. Mark. 6: 49 (NT 1526; Bib. 1541: itt spökelse). Ihre (1769).
2) om ngt som är skrämmande; särsk. dels om skrämmande gestalt vari ngn uppträder, dels om fågelskrämma. Bar. 6: 69 (Bib. 1541; om fågelskrämma). Satans faseliga hamn och spok. Rönigk HerrPlant. 31 (1754). Ihre (1769).
Spoiler title
Spoiler content