SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1986  
SPÖKE spø3ke2, n.; best. -et, pl. -en (Schroderus Os. 1: 4 (1635) osv.) ((†) = PErici Musæus 6: 110 b (1582), Swedberg Dödst. 28 (1711); -ar Rig 1934, s. 199 (1673); -er L. Paulinus Gothus Pest. 8 a (1623)); förr äv. SPÖK, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (VetAH 1745, s. 154; i bet. 3).
Ordformer
(spök 16421745. spöke (-ck-) 1582 osv. spökie 1629 (: spökieanden, best.), 16481667)
Etymologi
[jfr ä. d. spøg, d. dial. spøg; av (mlt. motsvarighet till) lt. spök, biform till spok (se SPOK)]
1) förment (skrämmande l. kusligt) icke substantiellt andeväsen som är avliden persons gengångare, vålnad l. gast; i sht förr äv. allmännare: (enl. folktron l. i primitiv religion förekommande) övernaturligt andeväsen o. d.; förr äv. (om troll o. d.): monster (jfr 2 d, 4 a); förr äv. koll. (se c); jfr SPÖKA 1. Vara rädd för spöken. Ett spöke huserade i slottet. Tro på, förr äv. tro spöken. NorrlS 1—6: 362 (1604). Trollet, brände byar, dräpte folk och boskap .. Och bittida om morgonen .. kom thetta spöke til borgen. Verelius Gothr. 271 (1664; isl. orig.: ovætti). Någon Wätts, Elfs, Rås eller något dylikt spökes hemwist i jorden. Linné Gothl. 313 (1745). Utom de almänna Gudarna Osiris och Isis, hade hwar stad (i Egypten) sina egna spöken, som de tilbodo. Lagerbring HistLit. 109 (1748). Der det spökar i ett hus effter någon död skal man taga linfrö, och så det ut i alla hus, och på alla ställen i gården, då måste spöket packa sig bort. Törner Vidsk. 150 (1763). Nr 45 Düben. Fått 5 dygns svår arrest för det han varit utklädd till spöke. Ekstrand Karlbg 211 (i handl. fr. 1799); jfr 2. Tror man, att menniskan verkligen lefver efter döden, hvilket hvarje rent bildad i vår tid, liksom i alla, icke betviflar, så kan man ock svårligen neka möjligheten af aflidnes apparitioner, eller spöken. Almquist Amor. VI (1839). Ett vanligt spöke är bara ben med en genomskinlig slöja över sig. FoF 1944, s. 33. Fridegård Somm. 260 (1954). — jfr NATT-, SJÖ-, SKOGS-, SKRÄCK-, SKRÄM-, SKYMNINGS-, SLOTTS-SPÖKE. — särsk.
a) i ordspr. l. ordstäv. Korss och kröke, gud beware oss wäll för Spöke. Celsius Ordspr. 1: 647 (1708). Lät mig gå min wäg, sa käringen till Spöket. Därs. 2: 548 (1709). Det är inte allt spöken, som går i dotterns kammare. SvOrdspråksb. 26 (1865). När man talar om spökena, dansa de i förstugan. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i jämförelser; jfr 2.
α) i sådana uttr. som se ut l. röra sig som l. likt ett spöke; äv. mager l. vit som ett spöke. (Ryssarna hade) waret .. af hunger så utmattade, att de sedt ut som spöken. KKD 5: 271 (1711). Hon såg .. riktigt hemsk ut, blek och mager som ett spöke. Cederschiöld Riehl 1: 79 (1876). Här är (en docka föreställande) mjölnardrängen. Jag har gjort honom vit som ett spöke i ansiktet. Krusenstjerna Händ. 29 (1929). Fattigdomen grinade som ett spöke emot henne, när hon öppnade dörren till sin grannes hus. Salminen Katr. 63 (1936). Svultna älgar glider likt spöken genom dalgångens hårda skare. Martinson ArméHor. 301 (1942).
β) i sådana uttr. som stirra på ngn som på ett spöke. Janson CostaN 1: 155 (1910).
c) (†) koll.: spökeri(er), spöken. Medh stål .. rista om rumet med fart, / Thet skal wäl all fahra betala. / På rummet kaster ock Brynian blå, / Så skole j wäl alt spöke vndgå. Forsius Fosz 211 (1621).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 36); särsk. dels: (hotande l. kuslig l. obehaglig) gengångare (se d. o. 2), dels: (ständig l. påträngande tanke på) skräckinjagande l. hotande l. obehaglig (men ofta svårgripbar, stundom uppdiktad) företeelse, äv.: (efterhängsen) skrämmande l. obehaglig tanke; jfr SPÖKA 2. Det röda spöket, om kommunismen l. socialistisk revolution o. d. En swassat Tunga ey thet döfwa spök (dvs. döden) står moot. Palmchron SundhSp. 167 (1642). Neij bille ingen sig med tårar inn att vinna / Det bleka spökes (dvs. dödens) gunst. TRudeen Vitt. 295 (1694). Storm, utsläck hjertats fackla, jaga bort / Ur hjernan sälla stunders rosenbilder, / Och spöket: tanken, att det är förbi (med kärlekssagan). Fahlcrantz 2: 57 (1825, 1864). Huru ofta möter icke här (dvs. i hemmet) detta förfärliga spöke, bränwinet, som .. förstörer så många .. elementer till huslig lycka? SKN 1844, s. 314. Finska kriget stod för allas sinnen såsom ett skrämmande spöke; generalerna tänkte och talade om Lewenhaupts och Buddenbrocks öde. Malmström Hist. 4: 305 (1874). (Forsen) var ett fritt, ett starkt och ett trotsigt vatten, men det visste icke sin tid, det var ett spöke från en sommar, som icke mer hade rätt att lefva. Topelius Vint. II. 1: 234 (1881). Vid horisonten skymta fram svarta spöken. Det är seglare som komma från Danmark, från England, från alla möjliga håll. Virén Skizz. 151 (1890). Borgerskapets rädsla och hat gentemot det röda spöket (underblåstes). Höglund Branting 1: 238 (1928). På gatorna (i Wien) mötte man levande spöken, generaler som stridit i världskriget och vars luggslitna kläder och insjunkna ansikten förtalte sin egen historia om hur deras pensioner och sparda slantar genom den österrikiska kronans fall smultit ihop till nära nog intet. Claëson Lockhart Farväl 199 (1934). (Familjen) förde en förtvivlad strid mot fattigdomens spöke. Johansson Hedersm. 71 (1941). jfr: (Sv.) Förspöke .. (dvs.) Tekn för någon, (lat.) Omen, signum prodigiale. Schultze Ordb. 4751 (c. 1755). — jfr HUNGER-, REVANSCH-, SKVALLER-, VARSEL-SPÖKE. — särsk.
a) (†) i uttr. måla ngn ett spöke l. spöken på väggen, l. utmåla spöken, (för ngn) beskriva l. frammana föreställningar om att en sak är värre än den är l. att faror l. besvärligheter finns som i verkligheten icke existerar. Jag vill för min del, som aldrig lärt att anse utmålade spöcken för verckligheter .. nu licka så litet fruchta enväldstiden som alla dhe andra frihetens fiender. 2RARP 18: 354 (1751). Uti Cygnæus tror jag att Candidaterne till Närpis målat sig ett spöke på väggen. Icke har någon ansökning af honom till vederbörande Expedition inkommit, och näppeligen lärer han .. nämnas. Calonius Bref 218 (1796). Har jag skrämt dig från lifvet, Artus? Tro mig icke, tro mig icke, när jag målade dig spöken på väggen. Hedberg Grim 137 (1897).
b) i uttr. som se spöken (på ljusa dagen), hysa helt obefogade farhågor; ngn gg äv. se ut som spöke om ljusa dagen, opers.: se ut som om det spökar (se SPÖKA 1) mitt på ljusa dagen. Det ser ut som spöke om ljusa dagen: at man talar med en, som säger at det intet är han. Dalin Vitt. II. 5: 98 (1738). Här är ju ingen fara. / Jag är så frisk som en nötkärna: / men faster vill se spöken gärna. Andersson Plautus 49 (1901). Se nu inte spöken midt på ljusa dagen! Janson CostaN 1: 56 (1910). Man behövde inte ha särskilt utpräglade anlag att se spöken på ljusan dag för att föreställa sig utgången av reformfrågans lösning. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 111 (1947).
c) om utklädd person l. människoliknande figur med viss roll i folklig tradition; i ssgn JUL-SPÖKE; jfr 3, 4.
d) om skrämmande l. hemsk (hemskt) l. skräckinjagande l. motbjudande l. avskyvärd (avskyvärt) bild l. beläte l. form l. formation o. d.; förr äv. om ngt stort o. hiskligt till utseendet, monster; jfr 4 a. Rig 1934, s. 199 (1673). (Målaren) frucktade sig nästan sielf understundom för de spöken som flugo från hans pentzel. Kling Spect. Aa 3 b (1735). Af de 5 förste Hwalfiskar föllo 216 1/2 Tunnor Tran, och Fiskeben til 217 Liszpund: af det sista Spöket wankade 95 Tunnor Essence af Späck, och 94 beniga Liszpund. GbgMag. 1759, s. 109. De rara stugorna rev man styggt, / och en klunga av gräsliga spöken man byggt. Fjelner TypTavl. 22 (1928). Gamla vackra städer grusades (under andra världskriget), katedraler, kyrkor och ärevördiga minneshus stodo där i gryningen och gapade som tomma ihåliga spöken av murbruk och sten. Zetterström VärldHj. 136 (1942). — jfr SJÖ-SPÖKE.
e) i jämförelsevis förbleknad anv., om ngn l. ngt som ligger bakom ngt o. d. utan att framträda l. ge sig tillkänna; särsk. ss. förled i ssgn SPÖK-SKRIVARE; ngn gg äv. ss. enkelt ord i bet.: spökskrivare. SvD 1979, nr 227, s. 1.
3) [eg. specialfall av 2] (numera föga br.) om fågelskrämma; jfr 2 c, 4 a. VetAH 1745, s. 154. Kråkor och Kajor gästa gerna de nysådda hwete-, ärt- och kornåckrarne, hwaremot en del bruka upsätta spöken af gambla slarfwor. SörmlH 3: 17 (1761). Svederus Hlex. 453 (1869). — jfr HALM-, HAMP-, TRÄDGÅRDS-, ÅKER-SPÖKE.
4) [eg. specialfall av 2] i vissa anv. om person.
a) (†) hemsk l. skräckinjagande l. avskyvärd l. motbjudande l. vedervärdig människa l. varelse, monster; jfr 2 d o. 5. Schroderus Sleid. 53 (1610; om Catilina). Intet förskreckeligare spöke (än storfursten Ivan Vasiljevitj) är vti Werlden födt. Petreius Beskr. 2: 46 (1614). Der sitter det spöket (dvs. påven) i Rom med sin gyckeltaska, och låckar hela werlden til sig. Borg Luther 2: 846 (1753). — jfr MÄNNISKO-SPÖKE.
b) skämts. l. nedlåtande l. förklenande: tok(a) l. stolle (stolla) l. narr l. fjolla; särsk. [jfr 3] om överdrivet l. narraktigt l. trasgrant utstyrd person l. person med ett löjeväckande l. fult l. anskrämligt utseende, skrälle, ”fågelskrämma”; äv. ifråga om inre egenskaper: usel l. eländig person l. dyl. Jag ber Er intet löpa fikna, / Wår dödas höga stånd at få, / Det kan det sämsta spöke nå; / Men ack, i dygden Honom likna! Dalin Vitt. I. 3: 48 (1736). Jag tror det unga spöket är ifrån wettet. Missförståndet 27 (1740). ”Pjunkar du åter igen:” sade .. (soldaten) til sin kamrat, då han såg honom så nedslagen. ”Du skulle skäms, at vara sådant spöke”. Eurén Kotzebue Orth. 2: 122 (1794). Hon bar plagg och snitt på sig från alla åldrar; en del tungt, en annan del lätt; somligt brokigt, annat åter enkelt; med ett ord, hon var ett verkligt spöke. CFDahlgren 5: 204 (1833). En så fin och ståtlig fröken / Gör de andra rakt till spöken. Topelius Läsn. 7: 180 (1891). Han är ännu förälskad i spöket vid sidan. Han ser icke att hon åldrats, att hon är ful, trolös, grym! Strindberg Drömsp. 219 (1902). Dahllöf Skumr. 160 (1917).
5) [eg. specialanv. av 2] ss. benämning på vissa havsdjur, insekter o. d.
a) (†) broskfisken Chimaera monstrosa Lin., havsmus. Retzius Djurr. 67 (1772). Dalin (1854).
b) ss. senare led i ssgrna HAVS- o. SJÖ-SPÖKE.
c) (†) kägelsnäckan Conus spectrum Sol. Holmberg 2: 813 (1795). Dalin (1854).
d) [möjl. utlöst ur ssgrna SPÖK-GRÄSHOPPA, -SKRÄCKA] (numera föga br.) entomol. spökskräcka; äv. i pl. om släktet spökskräckor. Besynnerliga och egna till utseendet äro i warma länder .. spöket med sin långsträckta, stjelkformiga kropp, och det så kallade wandrande bladet, hwars wingar hafwa likhet med ett wisznadt citronblad. Holmström Ström NatLb. 4: 15 (1852). 2NF 21: 761 (1914; i pl., om familjen Phasmidae).
6) [sannol. delvis specialfall av 2, delvis utgörande en primär bet. äldre än 1] syn l. iakttagen figur l. annan företeelse o. d. (äv. person) som saknar verklighetsinnehåll l. är falsk, (tomt) sken, illusion, bländverk, chimär; äv.: inbillning, tankefoster (äv. om skrämmande l. oroande tankefoster o. i denna anv. utan klar avgränsning från 2); numera nästan bl. med klart bevarad karaktär av bildl. anv. av 1. PErici Musæus 5: 252 b (1582). The åthskillighe färghor, som af Solennes och Månens liwss synas i skyn, och doch icke ther äre, warda medh rätto räknadhe ibland wädrens spöke, och fåfänge beläten. Forsius Phys. 124 (1611). Jag mente at inga .. (uppriktiga och ärliga män) skulle finnas uti Werlden, och at Redligheten war et skiönt Spöke. Ehrenadler Tel. 538 (1723). När man war ett stycke ifrå .. (de stora kalkstenarna) sågo de ut som Stoder, Bröstbilder, Hästar, och jag wet intet hwad för Spöken. Linné Gothl. 218 (1745). Usle världens barn, / I som flyktigt skarn / Med så mycken omsorg söken; / Hvad gör all Er magt? / Ära, guld och prakt / Äro endast lyckans spöken. Wallenberg (SVS) 1: 254 (1771). Den sammansvärjning, som hade varit ett tomt spöke i (E. XIV:s) .. förryckta hufvud, hade nu (när hertig Johan frigivits) all anledning att blifva den skarpaste verklighet. Svedelius i 2SAH 51: 328 (1875). ”Själen” .. är blott ett fantom, ett metafysiskt spöke, som ännu går omkring på ruinerna af den gamla filosofin och den gamla religionen. Rein Psyk. 1: 6 (1876). Vid denna tid — början av åttiotalet — spökade i många fantasier en idealgestalt av mäktiga mått .. Övermänniskan! Icke sist och icke sämst anammades spöket av unga Mercurii söner, som tyckte sig känna Rotschildska fläktar kring pannan. Bergman JoH 7 (1926). Jag har upptäckt att nästan alla vuxna människor egentligen inte är något annat än spöken. Thorén Herre 173 (1942). — jfr HJÄRN-, INBILLNINGS-, SKRÄCK-, SKVALLER-, TANKE-SPÖKE. — särsk. (†)
a) falskt rykte. Posten 1769, s. 550.
b) om person som ngn låter spela en roll (se ROLL, sbst.1 3 a) som saknar verklighetsunderlag. Konungen i Pohlen och Jesuiterna hade så länge .. brukat (storfurstinnan i Ryssl.), såsom ett Instrument och Spöke, at bullra, göra Alarm och willwalla. Widekindi G2A 253 (c. 1676).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan även hänföras till spök o. spöka): A: SPÖK-APA. (mindre br.) = -djur. 2NF 35: 64 (1923).
-ARMÉ. jfr -här; särsk. bildl. Asplund Or. 79 (1934; bildl.).
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3 o. -lik. (Han) berättade .. hur han blivit halvt ihjälskrämd av en spökartad katt, som förföljde honom överallt. Bergström Bohem. 147 (1939).
-BAGGE. entomol. jordlöparen Mormolyce phyllodes Hagenbach. Stuxberg (o. Floderus) 2: 246 (1902).
-BALLAD. litt.-vet. jfr -dikt. BEMalmström 3: 367 (c. 1860).
-BILD.
1) till 1: (bild av) vålnad l. gengångare; bild av spöke. Setterblad Mackenzie 40 (1887).
2) [delvis bildl. anv. av 1, delvis till spöke 2, 6] bild (se bild, sbst.1 3) av ngt ödesdigert l. illavarslande l. olycksbådande, spöke (se d. o. 2); äv.: hotfull l. skrämmande (återkommande l. efterhängsen) föreställning om l. vision av ngt förestående l. annalkande l. oundvikligt, spöke (se d. o. 2); äv.: (skrämmande) tankefoster l. skenbild (jfr spöke 6). Han inbillade sig, att (hans son) .. skulle .. blifva förgiftad. Af sådana spökbilder fylldes hans själ mer och mer. Fryxell Ber. 14: 12 (1846). De hvita molntapparna af sprängda shrapnels leka mot himmelen som spökbilder komna ur intet. Berg Krig. 130 (1915). (En) spökbild (av barndomens öde) förföljer oss ännu, när vi medvetet börjat länka vårt livs händelser. Siwertz Sel. 1: 5 (1920). särsk. tekn. på televisionsskärm: av reflekterad signal stundom uppkommande, i förh. till den direkt mottagna bilden ngt förskjuten, ljussvagare bild. BonnierLex. (1966).
-BLEK. spöklikt blek; som har den blekhet som utmärker spöke. Topelius Ljung 276 (1883, 1889; om personer; av rädsla). Du sitter dyster som en spökblek hamn. Söderberg 10: 17 (1921).
-BLEKHET~02 l. ~20. jfr -blek. Östergren (1945).
-BLÅ. blåvit som spöke l. spöklikt blåvit. Geijerstam UngVi 158 (1941).
-DAG. (mera tillf., i högre stil) = -dager. Blomberg Landk. 20 (1922).
-DAGER. om ljussvag l. oskarp o. overklig dager, spöklik dager; jfr -dag o. -ljus. Eklundh Folk 138 (1918).
-DANS. (spök- 1897 osv. spöke- 1821)
1) dans av spöke(n); äv.: dans av spöklik(a) person(er). MarkallN 2: 153 (1821). Strindberg Inf. 191 (1897; av vansinnig kvinna i bruddräkt).
2) om flackande, oväntade l. häftiga rörelser hos spöklikt ljusfenomen, spökdans; äv. om förhållandet att tankar l. föreställningar med hotfullt l. skrämmande innehåll återkommande l. efterhängset rör sig i persons medvetande. Siwertz JoDr. 226 (1928; i persons huvud). Hästesko Sol 50 (1938).
-DIKT. (spök- c. 18201953. spöke- 1771) litt.-vet. dikt kännetecknad av mer l. mindre utpräglad spökstämning; jfr -ballad, -poesi, -roman. Höpken ÅmVetA 1771, s. 29.
-DIKTARE. jfr -författare. 2NF 20: 271 (1913).
-DJUR. inbillat l. overkligt l. spöklikt djur.
1) rel.-hist. o. folklor. spöke l. (spöklikt) övernaturligt väsen i djurgestalt; äv. (jfr 2) om spöklikt, varslande djur. Den beryktade dödskalle-fjäriln, Acherontia atropos, spökdjuret från underjordens stränder, den dödsbringande moirans förebud. FoFl. 1912, s. 269. Gruppsoan, spökdjur i skepnad av en svart so, åt vilket man brukade offra de sista stråna efter skörden. Arv 1952, s. 73.
2) zool. i Ostasien förekommande primat tillhörande underordningen Tarsioidea l. familjen Tarsüdae (särsk. i pl., om underordningen l. familjen); särsk. om djuret Tarsius Spectrum Pall. Holmgren Däggdj. 415 (1865; om T. spectrum). DjurVärld 11: 466 (1960; i pl., om underordningen). Därs. 467 (i pl., om familjen).
Ssg: spökdjurs-art. zool. till -djur 2. Östergren (1945).
-FIGUR. jfr -gestalt. Spökfigurerna i Döddansen, de ohyggligaste gestalter som .. målare någonsin tecknat på duken, kunde (osv.). Backman Dickens Pickw. 1: 44 (1871). Några ensamma tallar reste sig som spökfigurer framför oss. TurÅ 1958, s. 92.
-FLYG. (numera mindre br.) spökflygning; flygplan som utför spökflygning. UNT 31/12 1936, s. 1. SDS 15/7 1946, s. 3.
-FLYGARE. om (pilot på) flygplan som utför spökflygning. RiksdP 1934, 2 K nr 8, s. 5.
-FLYGNING. om (nattlig,) oförklarlig l. gåtfull l. skrämmande flygning med oidentifierat flygplan o. d. RiksdP 1934, 2 K nr 8, s. 6.
-FULL. särsk.: full av spökstämning; spökaktig l. spöklik. Dalin Vitt. 5: 482 (1754; om natt). Slotte Karleb. 73 (1912; om halvskymning).
-FÅGEL. om fågel med spöklikt utseende l. beteende; fågel som (enl. folktron) har förknippning med övernaturliga makter l. varslar om död l. olycka o. d.; äv. bildl. Rosenius SvFågl. 2: 147 (1922; om lavskrika). En stor spökfågel slår ofta till i det torra trädskelettet, sitter där hopburrad .. och spanar efter liv. Boberg Varg. 41 (1934).
-FÖRFATTARE. litt.-vet. (i sht ä.) författare av verk vars innehåll kännetecknas av mer l. mindre utpräglad spökstämning; jfr skräck-författare. OoB 1903, s. 306.
-GESTALT. spökes l. spöklik gestalt, spöke (se spöke 1, 2); äv. om skrämmande l. hotande föreställning l. företeelse, spöke (se spöke 2); jfr -figur, -skepnad. Skymningen .. var så stark, att ett par portchaiser, som buros förbi mig, förekommo mig .. som två svarta oformliga spökgestalter .. utan fötter. Atterbom Minn. 74 (i senare bearbetat brev fr. 1817). (Ett) lugnare tillstånd omvexlade (hos E. XIV) med hatets och misstänksamhetens spökgestalter. Svedelius i 2SAH 51: 280 (1875). Ha väljarna gjort så dåliga erfarenheter av samhällskontrollen under denna kristid, att den kan tjäna som spökgestalt i den tredje valrörelsen under kriget? SvD(A) 1944, nr 225, s. 4.
-GLANS. jfr -ljus. Johnson NSkämth. 115 (1892).
-GRÅ. jfr -blå; äv. bildl. Spökgrå spleenen, själens töckensmitta. Siwertz Vindr. 135 (1919). Arbman StämdSträng. 28 (1933; om dimmor).
-GRÄSHOPPA. (numera föga br.) spökskräcka. Rebau NatH 1: 663 (1879).
-HEMSK. hemsk o. spökaktig l. spöklik, spöklikt l. spökaktigt hemsk. Bremer Nina 437 (1835).
-HISTORIA. (spök- 1783 osv. spöke- 17481778) (kuslig l. skrämmande) historia om (manifestation av) spöke(n) l. om spökerier; jfr -sägen. Lagerbring HistLit. 316 (1748). Fries BotUtfl. 1: 200 (1843).
Avledn.: spökhistorisk. (tillf.) som utgör l. liknar l. erinrar om spökhistoria. Fornv. 1968, s. 75.
-HUS. hus (som tros vara) hemsökt av spöke(n); äv. oeg. l. bildl. (jfr spöke 2). Blanche Bild. 1: 207 (1863). (Jag) lefde .. med mina kära skuggor, ett skugglif i spökhuset. Strindberg Takl. 86 (1907). Hans lif är dömdt att vistas i två från hvarandra fullständigt afskilda världar .. Den ena är morgonens och dagens festklara sal, den andra är demonernas spökhus. Ekelund Attiskt 96 (1919).
-HÄR. (hotfull l. skrämmande) här l. härskara av vålnader l. andar; äv. bildl.; jfr -brigad o. -skvadron. Rydberg Gudas. 150 (1887). Heidenstam Folkung. 2: 286 (1907; om krigarskara).
-HÖSKRÄCKA. (†) spökskräcka. Thorell Zool. 2: 369 (1865). Rebau NatH 1: 663 (1879).
-LIK. (spök- 1786 osv. spöke- 1906) som liknar l. för tanken till spöke(n) l. spökerier; som präglas av spökstämning; på ett kusligt l. skrämmande sätt overklig (jfr spöke 3); äv. (jfr spöke 3) liktydigt med: till sin existensform obestämbar l. mycket svårbestämbar. Stearinljuset spred ett spöklikt sken över den tomma lokalen. Spöklika gestalter l. skepnader. Ett ihåligt skratt ekade spöklikt. Lidner (SVS) 2: 450 (1786). De flesta (av Byrons karaktärsteckningar) äro spöklika dunstbilder af föga mer hållning, än Ossians. Beskow (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 71. En hederlig man är han (dvs. en sjuklig änkling), fastän spöklik och sorgbunden. Wetterbergh SamhKärna 2: 45 (1857). Grå dimma, ur vilken skymtade .. obestämda, spöklika konturer. Granlund Carlé OdågÄv. 125 (1914). Neutroner äro i fritt tillstånd något av det mest spöklika som fysiken känner. Pettersson AtomExplUniv. 106 (1941). (Han) spelade .. Herodes i Oscar Wildes Salome. Det var ett konstigt stycke och en spöklik kväll. Siwertz Fribilj. 107 (1943). Martinson GräsThule 17 (1958).
Avledn.: spöklikhet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara spöklik. Benedictsson Ber. 22 (1887).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. Palmén Ossendowski StorVidd. 105 (1925).
(1, 2) -LIV. om (kusligt l. skrämmande) liv ss. spöke; särsk.: spöklikt liv; liv som spöke l. spöken (se spöke 2); (kusligt l. skrämmande) skenliv l. skuggliv. Ännu hemskare (än den vinande höststormen) är spöklifvet hos de affallna bladen, som utan rast eller ro och under rasslande hånskratt måste svänga om i yrande ringdansar. De Geer VSkr. 1: 235 (1878, 1892). Åsikten (att betrakta årsskotten på träd såsom självständiga enheter) lever måhända alltjämt sitt spökliv. PopVetAvh. 42: 126 (1916). Gården och dess säregna invånare .. lever sitt eget liv, ett sällsamt spökliv. IllSvLittH 4: 83 (1957).
-LJUS, n. om spöklikt, ofta kallt, blåvitt ljus; jfr -dager. Asplund Stud. 125 (1912).
(6) -ORD. om ord som eg. aldrig existerat utan bara finns ”på papperet” (särsk. i lexikon o. d.) o. härrör från missuppfattning l. felaktig avskrivning l. ogenuin konstruktion o. d. GbgP 22/10 1983, Bil. s. 8.
-POESI. litt.-vet. jfr -dikt. BEMalmström 3: 366 (c. 1860).
-ROMAN. litt.-vet. jfr -dikt. Hjärne DagDrabbn. 100 (i handl. fr. 1804).
-ROMANTIK. romantik kännetecknad av mer l. mindre utpräglad spökstämning.
1) jfr romantik 2. De gamla borgarnas spök- och riddarromantik. Solnedg. 3: 203 (1912).
2) litt.-vet. jfr romantik 3 b; äv. konkretare, om utslag av sådan romantik i enskilt litterärt verk. 3Saml. 6: 53 (1925). Spökromantiken hos Edgar Allan Poe. Östergren (1945).
-ROMANTISK. särsk. litt.-vet. som kännetecknar l. kännetecknas av spökromantik (se -romantik 2). Lamm Oxenst. 58 (1911; om landskap).
-RUM. jfr -hus; äv. bildl. Callerholm Stowe 472 (1852; bildl.). Hans ungdoms kammare, det var som om han stod i ett spökrum. Beijer BritaGrossh. 191 (1940).
-RÄDD. rädd för spöken l. overkliga l. inbillade faror; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: spökrädd persons l. spökrädda personers, som präglas av spökrädsla. Nordforss (1805). Forsslund Storg. 242 (1900: spökrädd fruktan). UrDNHist. 1: 22 (1930).
Avledn.: spökräddhet, r. l. f. egenskapen att vara spökrädd, spökrädsla. SAOL (1950).
-RÄDSLA. rädsla för (att) spöken (skall uppenbara sig), egenskapen l. förhållandet att vara spökrädd; äv. oeg. (jfr spöke 2): vidskeplig rädsla; jfr mörk-rädsla. Leopold 3: 158 (1798, 1816). Och du, Italien, varifrån kommer din barnsliga spökrädsla för alla främlingar? Rogberg Två 188 (1929).
-RÖST. om overklig l. inbillad l. spöklik röst. Gierow Ödl. 82 (1937).
-SAGA. jfr -historia. Dalin Hist. 2: Föret. 19 (1750).
-SCEN. (hotfull l. skrämmande) scen (särsk. motsv. scen 2) i vilken spöke manifesterar sig l. scen präglad av spökstämning; jfr skräck-scen. Bergman i 3SAH 51: 130 (1940).
-SCENERI. jfr -scen. Almqvist DrJ 46 (1834).
-SKEN. jfr -ljus, sbst.; äv. bildl. Vetterlund SkuggSal 103 (1916; bildl.). Knöppel Öd. 54 (1918).
-SKEPNAD. jfr -gestalt. Grundström Pirak NomadLiv 167 (1933).
-SKEPP.
1) (spöklikt) skepp (i folktron) som (bemannas av vålnader o.) dyker upp o. försvinner på ett mystiskt sätt (förebådande död l. förlisning); särsk. (i fråga) om flygande holländaren (se holländare 1 b). Björkman (1889). Strindberg Drömsp. 254 (1902).
2) allmännare: spöklikt l. spökaktigt skepp. Söderberg Glas 157 (1905; bildl.). IllSvOrdb. (1955).
(2 e) -SKRIVARE. [efter eng. ghost-writer] person som för annans räkning, i dennes namn o. på grundval av uppgifter l. berättelse av denne åstadkommer l. utformar litterärt verk. AP 1953, nr 44, s. 4.
(2 e) -SKRIVEN, p. adj. om litterärt verk: skriven av spökskrivare. SvD 1973, nr 191, s. 4.
(2 e) -SKRIVERI. ngt nedsättande, särsk. konkretare, om (alster av) spökskrivning. AB 1963, nr 76, s. 3.
(2 e) -SKRIVNING. om litterär verksamhet utförd av spökskrivare. AP 1953, nr 44, s. 4.
-SKRÄCK. jfr -rädsla. Vetterlund Skissbl. 231 (1914).
-SKRÄCKA. zool. insekt av ordningen Phasmida (som på grund av sin storlek o. sitt säregna utseende lätt gör ett spöklikt intryck), vandrande pinne; jfr spöke 5 d. Nathorst JordH 708 (1892). DjurVärld 2: 519 (1961; i pl., om ordningen).
-SKRÄMSLA. (†) = -rädsla. Brinkman (1827) hos Wrangel BrinkmTegn. 214. jfr -rädsla, -skräck.
-SKVADRON. jfr -här. Stenring Otyg 128 (1931).
-SLOTT. slott med spöke(n), slott där det spökar; ofta oeg. (skämts.): slott l. slottslikt hus som liknar slott där det brukar spöka l. slott osv. där det skulle kunna spöka l. dyl. Atterbom 2: 328 (1827). Nu lyckönskar jag Er till Ert spökslott! Ett sådant skall jag också med tiden skaffa mig, om jag lefver. Ekelund Brev 2: 52 (1919).
-SONAT. om sonat som kan förmedla spökstämning. Edfelt Natt 57 (1936). särsk. [namnet hänsyftar på Beethovens sonat opus 31: 2 i d-moll, av Strindberg kallad spöksonaten] litt.-vet. i sg. best., ss. namn på skådespel av Aug. Strindberg; äv. i utvidgad anv., om litterärt verk som i något avseende erinrar om detta skådespel. TSvLärov. 1942, s. 421 (om verk av Tjechov m. fl.).
-STUND. jfr -tid. Lindfors (1824).
-STÄLLE. (spök- 19101949. spöke- 1681) jfr -hus. Verelius 204 (1681).
-STÄMNING. spöklik stämning. Wirsén i 3SAH 7: 229 (1892).
(1, 2, 6) -SYN. (spök- 1797 osv. spöke- 1716) hotfullt l. skrämmande optiskt fenomen l. overklig l. inbillad syn; syn av spöke l. spöklik syn. Swedberg Schibb. 385 (1716). Fru Anna är död, och är hos Gud! / En spöksyn må detta vara! Lundegård Tit. 11 (1892). Spöksynen av ett ur engelsk synpunkt alltför starkt Ryssland .. dyker till slut upp även för denne artikelförfattares ögon. Steffen Krig 1: 285 (1914).
-SÄGEN. jfr -historia. KJWarburg i 2SAH 59: 320 (1882).
-TID. tid vid l. under vilken spöke brukar l. anses bruka manifestera sig (i sht om tiden omedelbart efter midnatt); stundom äv. närmande sig bet.: spöklik tid; jfr -stund, -timme. Topelius Fält. 2: 222 (1856). Spöktiden är mellan klockan tolv på natten och första rödhanegället. Stenring Otyg 123 (1931). Julen var en spöktid, då alla folktrons makter och andeväsen voro i rörelse. SvFolket 8: 396 (1939).
-TIMME, äv. -TIMMA. jfr -tid. Törneros (SVS) 2: 65 (1827).
-TRO. tro på spöken. ConvLex. 4: 47 (1826).
-TYST. spöklikt tyst, dödstyst. Blomberg Hjält. 15 (1932).
-TYSTNAD. spöklik tystnad, dödstystnad. Östergren (1945).
(6) -VERK. (numera föga br.) (handling l. verksamhet som är l. får till resultat ett) sken l. bländverk. Hwalström SpecPaid. 287 (1773). Thorild (SVS) 2: 97 (1784).
(1, 2, 6) -VISION. jfr -syn. Wirsén Ton. 179 (1893).
-VIT. jfr -blå. Wallengren Mann. 274 (1895).
-VRÅ. jfr -hus. Lagerlöf Top. 27 (1920). Östergren (1945).
(1, 2, 6) -VÄRLD. spöke(n)s värld l. värld av spöken, övernaturlig värld; spöklik l. (kusligt) overklig värld. PoetK 1813, 1: 64. Elfworna intaga det förnämsta rummet så wäl i den hedna som Christna spökwerlden. Afzelius Sag. 2: 136 (1840). Det där vrålandet, som hos rusiga tränger upp ur spökvärlden under allt medvetande. Koch Arb. 30 (1912). (En tavla i mongoltemplet) föreställer halvgudarnas område. Det är en värld av vålnader eller andar, dömda att under några hundra år leva i en spökvärld. Larson Mong. 104 (1929). I .. (naturens) spökvärld av blekt grå skuggor och vitare galler och fint etsade grenverk fanns det förstås nyanser. DN(B) 1959, nr 39, s. 8.
-VÄSEN. spöke l. spöklikt väsen. Hagberg DödGäst. 473 (1937).
-VÄSENDE. (numera föga br.) = -väsen. Lidforss DQ 2: 777 (1892).
B (†): SPÖKE-ANDE. = spöke 1. Baazius Upp. 43 b (1629; i sg. best., om djävulen).
-DANS, -DIKT, se A.
(6) -FORMIG. om vers: vag l. utan substans l. kontur l. oformlig. Arvidi 156 (1651).
-HISTORIA, se A.
(1, 2) -KROPP. övernaturlig l. overklig kropp som är ett spöke. KyrkohÅ 1908, s. 149 (c. 1780).
-LIK, -STÄLLE, -SYN, se A.
Avledn.: SPÖKAKTIG, adj. till 1 (o. 2): som utgör l. liknar l. påminner om l. kännetecknar l. förknippas med spöke(n) l. spökeri, spöklik. I halvdunklet var stämningen spökaktig. Forsius Phys. 11 (1611). Båtar af alla slag sväfva i den spökagtiga halfbelysningen midt emellan skymning och månljus förbi hvarandra. Sturzen-Becker (1847) hos Sylwan SturzenB 220. Karlen var så påfallande grå, att man fick medgifva, att han för ett menniskobarn i det sköna Italien måste ha något spökaktigt med sig. Idun 1888, s. 225. Det låter riktigt bra — innan det där flottiga leendet ger den mest spökaktiga overklighet åt alla hans goda föresatser. Koch GudVV 2: 282 (1916). Var det möjligt, att den gamle mannen kunde ställa .. diagnos utan att veta något? Det var spökaktigt. Blomberg LandLåg. 213 (1930). Deras (dvs. vidundrens) spökaktiga ansikten liknade ödlor och paddor. Lagerkvist Dvärg. 82 (1944).
Avledn.: spökaktighet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara spökaktig; äv. konkret, om utslag av spökaktighet. Ofta hör jag dumma läten och spökaktigheter, som likväl ingenting betyda. Almqvist Amor. 127 (1822, 1839). TurÅ 1949, s. 63.
SPÖKELIG, se spöklig.
SPÖKIG, adj. (ngt vard.) till 1: spöklik l. spökaktig (stundom äv. med positiv innebörd, närmande sig bet.: som innebär ett återvändande till l. upplevande av det förgångna); äv. dels: som har avseende på spöke(n) l. spökerier l. som är ett spökes, dels: som hyser l. hemsöks av spöke(n) l. spökerier, spöklik. Schultze Ordb. 4750 (c. 1755). Hvad jag gerna ville se den spökiga Borgen kan ingen tro. Bremer Brev 1: 29 (1821). Han föll / och tyckte beständigt, att prestmannen (dvs. liket han bar) höll / med våld honom sluten i spökiga famnen. Scholander 2: 259 (1880). Att en stilla kväll sitta i en af de stora karmstolarna (omgiven av gamla ting) .. Det har något spökigt och ljufligt med sig. Larsson Solsid. 23 (1910). I en spökig månes sken. Blomberg Sjöfolk 35 (1917). (På midsommarnatten) vaknar Ascheberg i sitt kor, / då längtar han ut att rida. / Han lyfter locket så tungt av ek, / han stiger ur praktfull kista, / .. Den spökiga ritten går mot norr, / ej skönjas flygande benen. Nycander VikVis. 56 (1921). Logdörrarna blåste upp på vid gavel och bjöd stormen brusa in .. Under tiden pep alla uthusens springor spökigt och förtvivlat. Martinson Nässl. 82 (1935).
SPÖKLIG, äv. (numera föga br.) SPÖKELIG, adj. (-elig 15361915. -lig 1837 osv.)
1) till 1: spökaktig, spöklik. SalWijsh. 17: 15 (öv. 1536). Jag vet jag hvad svartsjuka är, den svarta, svarta, svarta sjukan, som .. i nattens tysthet hviskar med hes, spöklig röst: döda, döda! Bremer Grann. 2: 286 (1837). Han blef först blossande röd och sen spökligt hvit, då han hälsade på min hustru. Grebst Bröll. 225 (1913). Dimmorna stiga från myr och mo / vita och spökligt tysta. Aurell Irrbl. 2 (1919). Än var lågan plirande, än flammade den upp och kastade ett spökligt sken ut över vattnet. Widén Storskog. 38 (1919). (Hästen) var spänd framför en spökligt gnällande och knirrande gammal kärra. RöstRadio 1958, nr 39, s. 14.
2) (†) till 4 b, om klädedräkt: löjeväckande utstyrd l. dyl. I vthwärtes måtto besmyckia the (dvs. människorna) then arma mulsäcken och matkematen mz spökelige oc Gudi miszhagelige klädedrächter. Phrygius HimLif. 179 (1615).
SPÖKSAM, adj. (spök- 17981913. spöke- 1737) [delvis avledn. av spöka]
1) (numera bl. tillf.) till 1 (o. spöka 1): som erinrar om l. kännetecknas av spökande, kuslig, spöklik. Björner Sorle 42 (1737). Alt såg där så ödsligt, hemskt och spöksamt ut. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vi reste .. förbi gamla slott, där Walter Scotts hjältar antagligen framlefde ett sträf- och spöksamt lif. Engström Häckl. 339 (1913).
2) (†) till 3: som (till synes) varslar om l. bådar ngt (hotande l. skrämmande), ödesdiger l. illavarslande. Hvem känner ej .. huru sorgfällige räddhogan eller myndigheten äro, at såsom spöksamma framställa andra Länders ofta otillämpliga exempel. LBÄ 9—10: 114 (1798).
Spoiler title
Spoiler content