SPOLIATION spol1iaʃω4n l. spωl1-, l. 01—, äv. -atʃ- (-tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er (Dalin(1854)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. spoliation; av lat. spoliatio (gen. -onis), till spoliare, beröva, plundra (se SPOLIERA)]
(numera föga br.) plundring. Andersson(1845). (Förläningen av Rönö gård åt biskop Kettil 1467) var väl .. en slags spoliation af den frånvarande Karl Knutsson. Forssell Hist. 1: 12(1869). Ekbohrn(1904).
