SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPONSION sponʃω4n, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sponsion; av lat. sponsio (gen. -ōnis), till spondere, lova (se RESPONDERA). — Jfr SPONDERA, SPONSOR]
högtidligt löfte l. borgen; särsk. (o. numera bl., om ä. förh.) om en av universitetslärare l. äldre student lämnad borgen för att studerande som inskrevs vid universitet ss. underårig l. utan att ha genomgått vanlig skolutbildning under vistelsen vid universitetet skulle inhämta de för en student nödiga kunskaperna l. om en av präst lämnad borgen för att den som ordinerades till präst ss. underårig l. med otillräckliga kunskaper under prästtjänstgöringen skulle inhämta de för en präst nödiga kunskaperna. ÅbSvUndH 68—69: 405 (1732). Sponsion .. (dvs.) formligt, högtidligt löfte; borgen. Andersson (1845). (Lars Widström) blev (1730) inskriven (vid Uppsala universitet) under sponsion. Samuelsson HALärovUpps. 198 (1952).
Ssgr: SPONSIONS-HANDEL. (†) sysslande med sponsion; jfr handel, sbst.2 3. Hwalström SpecPaid. 197 (1773).
-SKRIFT. (†) skrift varigenom ngn går i borgen för ngns studier. Olsson Herdam. 2: 251 (i handl. fr. 1721; i fråga om präst som vid prästexamen icke befunnits alldeles försvarlig).
-STUDENT. (förr) studerande som inskrivits vid universitet enligt reglerna om sponsion; jfr kautions-student. BetStudEx. 1822, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content