publicerad: 1985
SPONT spon4t l. SPÅNT spon4t, äv. (i bet. 1 b; numera knappast br.) SPUNT spun4t, r. l. m. (Lind (1749) osv.) ((†) n. Nyström (1795), Drake Töpfer 215 (1850)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (TT 1899, Byggn. s. 2, osv.), äv. -ar (Möller (1790), IllSvOrdb. (1964)) (ss. n. =, Drake Töpfer 215 (1850)).
Ordformer
(spont 1701 (: spontgiort) osv. spunt (spundt) 1668 (: Spunt höfwel)—1936. spånt 1682 (: spånt hyflar) osv.)
Etymologi
[av lt. spunt, spund, sprund (i tunna), tapp, spont (mlt. spunt, gen. -des) l. likabetydande t. spund, t. dial. spond (mht. spunt, gen. -tes); möjl. av it. spunto, förhållandet att vin börjar surna (i en icke anträffad bet.: hål upptaget i vintunna), av lat. expunctum, eg. p. pf. n. av expungere, sticka ut (bokstäver i vaxtavla), av ex-, ut ifrån (se EX-), o. pungere, sticka (se PUNKT). — Jfr SPRUND, sbst.2, SPUND, SPUNNING, SPUNS]
1) om ränna o. d.
a) (i fackspr.) i bräda l. planka o. d.: ränna i vilken vid sammanfogning i sidled en framskjutande list på intilliggande bräda resp. planka osv. inpassas, not (se NOT, sbst.4). Schultze Ordb. 4753 (c. 1755). Ett trettiotal grova, spåntade plank låg på vagnen, snustorra med rester av spindelvävar hängande i spånt och fjädrar. Knöppel Barb. 62 (1916). Östergren (1944).
b) (i formen spunt) (numera knappast br.) skeppsb. i fartygs köl l. stäv: längsgående ränna avsedd för infogande av bordläggningsplankor (vilka införs med långsidan mot kölen men med kortsidan mot stäven), spunning. Nyström (1795). Ekbohrn (1936).
c) (†) om (ett av lister bildat) spår vari en maskindel rör sig av o. an; jfr SPONT-LIST 1, -RÄFFLA 2. (Den till en maskin för borrning av kullopp i kanoner hörande kanonsläden) har sin rörelse up och ned uti en spånt. Rinman 1: 349 (1788).
2) fjäder (se d. o. II 3); litet trästycke insatt i reparerande syfte o. d.
a) (i fackspr.) på bräda l. planka o. d.: framskjutande list som vid sammanfogning i sidled inpassas i en ränna på intilliggande bräda l. planka osv. (stundom äv. om list med likartad funktion på profiljärn o. d.); i sht förr äv. (särsk. i uttr. lös spont) om ribba (av trä l. metall) avsedd att vid sammanfogning av brädor l. plankor o. d. i sidled inpassas i en ränna i vardera av två intill varandra liggande brädor l. plankor osv., list; fjäder (se FJÄDER II 3). Vid ena kanten (av brädan görs) en liten ränna eller Not .. med Nothyfveln, och på den andra en framstående spånt eller fjäder .. med Spånthyfveln. Stål Byggn. 1: 283 (1834). Rothstein Byggn. 370 (1859: lös spånt). BonnierLex. (1966; äv. av metall).
b) (i formen spunt) (†) skeppsb. om litet trästycke som insätts i planka l. balk för att ersätta ett gm röta l. skada fördärvat (o. därför urtaget) stycke i plankan resp. balken, spunning. Röding 2: 677 (1796).
c) bergv. på vagn i rostugn: list som (vid sammankoppling av vagnar) går in i ränna på intillvarande vagn (så att het luft ej kan strömma ned mellan vagnarna); jfr 3 c. (En plansch) visar sektion af (rost-)ugnens insatsända med dess plåtluckor, sektion af en vagn med dess spånt i ena och nåt i andra ändan. JernkA 1902, s. 277.
3) [jfr 1, 2] om (fog bestående av) ränna o. ngt som inpassas däri o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) sammanfattande om spont (i bet. 2 a) o. not (l. sponter o. notar) på bräda l. planka o. d.; fog av spont (i bet. 2 a) o. not mellan sidorna av brädor l. plankor l. profiljärn o. d.; äv. om virke(ssortiment) med spont (i bet. 2 a) o. not, spontat virke. Lind (1749). Ungefärligt Förslag, hwad en Slusz kan komma at kosta uti ombyggnad (bl. a.) .. Plankor, spontade til botten .. med fogning, spont (et)c. PH 9: 76 (1768). Jag såg ovädersmoln i horisonten, / som hotade att dränka mina bräder, / med risk att se'n ej få dem hop i sponten. Ekman StadStug. 80 (1913). SvIndLex. 1: 552 (1948; i fråga om järnbalkar). 2SvUppslB (1953; om spontat virke). jfr PÄRL-, RÅ-, SLÄT-SPONT.
b) vid sammanfogning av brädor l. plankor o. d. använd fog som är så beskaffad att en utskjutande del av en bräda l. planka osv. passas in i en urtagning i intilliggande bräda l. planka osv. på annat sätt än längs sidan l. så beskaffad att en lös del av annan beskaffenhet än en längsgående ribba passas in i fördjupningar i intill varandra liggande brädor l. plankor o. d. (jfr SPONT-PINNE); äv. om sammanfogning varvid brädor passas in i rännor på bjälkar (jfr SPONTA-TAK). Även tvärgående förbindningar kallas ibland spånt. BonnierLex. (1966). jfr LAX-SPONT.
c) bergv. i fråga om vagnar i rostugn: fog varvid en list på en vagn går in i en ränna i intillvarande vagn; jfr 2 c. TT 1901, K. s. 57.
4) byggn. av (vanl. vertikalt) i jorden intill varandra anbringade (spontade l. ospontade) plankor l. profiljärn o. d. bildad skärm som har till uppgift att uppta jordens tryck l. utestänga vatten (äv. om liknande skärm av armerad betong l. dyl.), spontvägg; dels om permanent skärm, dels om skärm som används ss. skydd vid grundläggningsarbete o. dyl. o. sedan borttas; äv. om enskild planka l. enskilt profiljärn som ingår i spontvägg. TT 1895, Byggn. s. 50. Spånt utföres av trä, järn (korrugerad plåt, profiljärn o. d.) samt (vid bestående spånt, ss. vid kajer) betong. BonnierKL (1927). Lodet (på en sladdkran drogs) i topp och så släpptes det hastigt efter i sladdarna och då föll lodet och tryckte ned pålen eller sponten. Rallarminn. 152 (1949). — jfr JÄRN-SPONT. — särsk. bildl. Utblicken stängdes av avståndets spont. MorgP 1950, nr 176, s. 3.
5) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) i orgel: list limmad över kancell; äv.: spontbräde; förr äv. om läderklädd trätapp som upptill täcker labialpipa av trä, propp. Täckta pipor kunna i anseende till deras hatt eller spånt blott hafva cylinder- eller prismaform. Drake Töpfer 105 (1850). Därs. 215 (i pl., om spontbräden). Kanceller utan sponter eller täckbräden. Hennerberg o. Norlind 1: 22 (1912; i text till bild).
Ssgr (i allm. till 1 a, 2 a, 3 a. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sponta): A: SPONT-BORD. bord av spontat virke. Martinson VägUt 189 (1936). —
-BRÄDE l. -BRÄDA. särsk.
2) orgelb. till 5, i orgel: bräde varmed öppningen till luftkistan kan tillslutas. Lagergren Orgelsk. 1: 3 (1894). —
(4) -DAMM. (i sht i fackspr.) spontvägg utgörande en skyddsdamm. Hedenvind-Eriksson Hjul. 184 (1928). —
-FOG. (i fackspr.) av fjäder o. not bildad fog mellan brädor l. plankor l. profiljärn o. d. TLev. 1900, nr 17, s. 2. —
-FRÄS. [jfr t. spundfräser] snick. fräsmaskin (se d. o. 1) för framställning av not l. fjäder l. såväl not som fjäder; jfr not-fräs. HbValHjelpmask. 1: 46 (1890). Justerbara fräsar. För not och spånt .. Notfräs. Spåntfräs. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 228. TNCPubl. 23: 58 (1954). —
-HYVEL. [jfr lt. spunthubel, t. spundhobel] snick. handhyvel l. hyvelmaskin avsedd för framställning av fjäder (o. not); jfr not-hyvel. BoupptSthm 1668, s. 993 (: Spunt höfwel). Till bräders spuntning tjena spunthyflar .. som höra parvis tillhopa, nemligen en nothyfvel .. och en spunthyfvel. Eneberg Karmarsch 1: 183 (1858). SvUppslB 13: 611 (1932; om hyvelmaskin). —
-HYVLARE. (numera bl. mera tillf.) person som (yrkesmässigt) sysslar med sponthyvling. SvSkog. 1016 (1928). —
(3 a) -LAV. [lavarnas blad täcker varandras kanter] (†) lav av det i ä. systematik uppställda släktet Imbricaria (Schrb.) Mich. (omfattande ett flertal arter av de nutida släktena Parmelia Ach., Physcia (Schrb.) Mich., Cetraria Ach. m. fl.); anträffat bl. i pl., om släktet. VetAH 1794, s. 248, 250. —
-LIST.
1) (†) till 1 c, i pl., om ett av lister bildat spår vari en maskindel rör sig av o. an. Rinman 1: 351 (1788).
(5) -LUCKA. orgelb. i orgel: lucka varmed ett fack i en i fack uppdelad luftkista kan tillslutas. Fornv. 1933, s. 231. —
(3 b) -PINNE. (numera föga br.) pinne som är inpassad i hål i två intill varandra liggande plankor o. dyl. o. därigm förenar dessa. FolklEtnSt. 1: 85 (1916). —
(4) -PLANK. byggn. koll. l. i pl., om spontplankor; jfr plank 1. TT 1887, s. 114 (i pl.). Därs. 1897, Byggn. s. 129 (koll.). —
(4) -PLANKA. byggn. planka ingående i l. avsedd att ingå i spontvägg; äv. i utvidgad anv., om profiljärn l. betongpåle med likartad funktion. Rothstein Byggn. 370 (1859). TNCPubl. 59: 106 (1975; äv. i utvidgad anv.). —
(3 a) -PRESSARE. (förr) person som yrkesmässigt pressade samman spontfogar medelst spontpress. SvSkog. 1016 (1928). —
(1 a, 2 a) -PROFIL. snick. profil (se d. o. 2 a) som en med spont försedd bräda o. d. har. TNCPubl. 23: 62 (1954). —
(4) -PÅLE. byggn. träpåle ingående i l. avsedd att ingå i spontvägg; äv. i utvidgad anv., om påle av betong l. dyl. med liknande funktion; jfr sprund-påle. EDahlberg (1681) i ASScF 18: 370 (: spunt påhler). TT 1903, V. s. 7 (av betong). —
(4) -PÅLNING. byggn. handlingen att slå ned spontpålar o. d.; äv. konkret(are); särsk. konkret, om spontvägg. Plankor til Spontpålningar. PH 9: 77 (1768). BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 39 (abstr.). Ekman SkogstHb. 102 (1908; konkret). —
-RÄFFLA.
-SÅG. (förr använd) handsåg l. maskinsåg avsedd för framställning av not l. fjäder l. såväl not som fjäder; jfr not-såg. 2UB 8: 15 (1900). Not- o. spåntsågar. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 70. —
(1 a, 2 a) -VERK. (†) i uttr. spont- och räffelverk, maskin för framställning av fjäder o. not; jfr -hyvel. Polhem Test. 117 (1761). —
(4) -VÄGG. [jfr t. spundwand] byggn. av vertikalt i jorden intill varandra anbringade (spontade l. ospontade) plankor l. profiljärn o. d. bildad vägg som har till uppgift att uppta jordens tryck l. utestänga vatten; äv. om liknande vägg av armerad betong l. dyl.; jfr spont 4. Eneberg Karmarsch 1: 198 (1858). Spåntväggar av järn eller järnbetong. HantvB I. 6: 310 (1938).
B (i Finl., bygdemålsfärgat, om ä. förh.): (3 b) SPONTA-TAK. innertak som kännetecknas av att däri ingående brädor är infogade i rännor på takbjälkarna. FolklEtnSt. 5: 101 (1934).
Spoiler title
Spoiler content