SPORRSTRECKS l. SPORRENSTRECKS l. SPORRENSTRECK, adv.
Ordformer
(sporen- 1650—1740. sporene- c. 1748. sporn- 1790. sporr- 1805—1807. spår- 1749—c. 1755. spåren- 1708—c. 1710. -streck c. 1710—c. 1748. -strecks c. 1710—1805. -strek 1740. -streks 1650—1807)
Etymologi
[liksom d. sporenstregs av t. spor(e)nstreichs, gen. sg. (med adverbiell anv.) av spornstreich (se SPORRSTRÄCK)]
(†)
1) i sporrsträck (se d. o. 1). Then Romerske Curtius som .. sporen-streks rände in vthi then logande Putten, ändandes ther med sielfwilligen sin korte Lijffztijd. Stiernhielm Lycks. 1(1650, 1668). Jag (blev) intet särdeles fiendteligit .. hwarse, undantagandes en Cossak, som kom spårenstreck på mig rijdandes. RPetre(c. 1710) i KKD 1: 277. (Sv.) Sporrstreks .. (t.) spornstreichs, im Gallopp. Möller(1807).
2) = SPORRSTRÄCK 2; i uttr. gå ngn sporrenstrecks på huden, omedelbart ge ngn på huden (se HUD, sbst.1 1 f β). Hwad dee (dvs. K. XII:s drabanter) angrepo, blef omkullkastat, och hwem dee sågo willa sättia sig, den gingo dee straxt spårenstreks på huden (i slaget vid Holowczyn). KKD 6: 88(1708).
