SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRAKA spra3ka2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till SPRAKA, v.]
(föga br.) sprakande norrskensflamma. Stora sprakor stogo ut från det rödgula bältet i norr. Lundgrehn Högag. 148 (1912).
Spoiler title
Spoiler content