SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRAKMÄRR sprak3~mär2, f. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av sprak- i SPRAKFÅLE, o. MÄRR]
(tillf., ngt vard. o. skämts.) yster l. eldig märr, märr som är en sprakfåle. Holmström ResHoll. 131 (1915).
Spoiler title
Spoiler content