SPRILLA spril3a2, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. sprilla, sprattla (om fisk), spricka l. slå ut (om växtlighet); sannol. utvecklat ur sv. dial. sprittla, sparka omkring sig, sprätta, stänka (jfr ordparet SPRALLA: SPRATTLA, v.1), avledn. av SPRITTA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växt l. växtlighet: spricka ut l. slå ut; i den särsk. förb. SPRILLA UT.
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPRILLA UT10 4. om växt l. växtlighet: spricka ut l. slå ut. Nilsson Bokh. 80 (1937).
