SPRING- spriŋ3-. Anm. Förled o. senare led (med tanke på dennas huvudstavelse) kan vid emfas föreligga med uttalet 44.
Etymologi
[gm anslutning till SPRINGA, v. (se d. o. I 7) bildad bet.-variant av den i sv. dial. förekommande förstärkande adverbiella förleden spring-, splitter-, spritt-, sannol. utvecklad med ungt avljud (ss. variant till spritt- (se SPRITT, adv.)) ur syntagmatisk förb. med SPRÅNGANDE; jfr SHast i MeijerbArk. 16: 52 (1980)]
adverbiell förled förstärkande senare leden i adjektivisk ssg, angivande det gm denna betecknade ss. nyss framspirat l. utslaget l. dyl. o. därför sådant l. sådant l. (allmännare) ss. alldeles l. helt o. hållet l. fullkomligt l. dyl. sådant l. sådant; jfr SPRÅNG- 2.
Ssg (numera föga br.): SPRING-FÄRSK. anträffat bl. oeg. l. bildl., om gardin: alldeles l. helt o. hållet l. fullkomligt l. dyl. nystruken l. nystärkt l. fräsch l. ny. Almqvist Går an 167 (1839).
