SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRÅKPENNING, r. l. m.; best. -en; pl. -er (3SthmTb. 2: 394 (1599), Därs. 7: 116 (1611)).
Ordformer
(sprak- 1604. språck- 1599. språk- 16001622. — Se för övr. PENNING)
Etymologi
[ssg med PENNING; efter mlt. sprākegelt, ersättning för deltagande i underhandling, l. ä. t. sprechgeld, spruchgeld, av mlt. sprāke, språk, talan inför domstol o. d., resp. t. sprechen, tala, föra talan inför domstol, spruch, talan inför domstol (se SPRÅK), o. gelt resp. geld, pengar (se GÄLD, sbst.1)]
(†) i sg. l. pl., om avgift erlagd för att få föra talan inför domstol. Annders Olszonn bespråkede på the fattiges wägnne alt bådhe lösth och fasth som Matz Knuthsonn åtte innen stadenn och vthen der på ihnnladhe hann sine språckpenninger .. i rätten. 3SthmTb. 2: 394 (1599). Därs. 13: 13 (1622; i sg.).
Spoiler title
Spoiler content