SPRÄCK spräk4, sbst.4, r.; best. -en.
(vard., i vissa kretsar) om (ss. protest mot den lagbundna o. traditionella musiken uppkommen) avancerad form av ”fri” (jazz)musik kännetecknad av hög intensitet o. medvetet överskridande (sprängande) av gränserna för de gängse harmoniska, rytmiska o. melodiska lagarna. ”Spräck” förknippar man med uppfläkning, vrål, revolt och gränsöverskridanden. Så var det också en gång då den fria jazzen skrek ut sin protest mot den musik som fastnat i kliché och kommers. SvD 3/12 1982, Bil. s. 6.
