SPRÖDIGHET, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[efter t. sprödigkeit, till sprödig, spröd, till spröde, spröd (se SPRÖD)]
(†) egenskapen att vara spröd (se d. o. 1 a), sprödhet. At sprödigheten och skörheten i stål dependerar af saltartige particlar, det finner man förmodeligen deraf, at (osv.). Wallerius Min. 451 (1747). AHB 111: 50 (1882).
