[fsv. sprytia, sv. dial. spröttja (Hedström SydsmålFolkm. 1: 144); till stammen i SPRÅTE]
(†) käpp l. stör l. stång; jfr SPRÖT, sbst. 2. (Framför bigården) skal giöras uthaff Spröttior eller något annat en Wärn, widh pasz 2 1/2 Aln hög at icke Swijn ther in komma .. eller Getter inspringa. IErici Colerus 2: 86(c. 1645). En lång spröttja, så lång som en humblestång. NVedboDomb. Höstt. 1774, § 178.
SAOB
