SPUT, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. sput (i ssgn fröasput), spud (Hall.), ”spott” (ägg l. yngel) av fluga l. groda; till SPUTA, v. — Jfr SPUT, sbst.1, i bet. 1 c]
motsv. SPUTA, v. 1 b, om grodrom; ss. senare led i ssgn FRÖA-SPUT (Twätta tina skorfwota Händer i Fröasput för än thet qwicknar (dvs. utvecklas till yngel) så helas the. IErici Colerus 1: 44 (c. 1645). Därs. 174).
SAOB
