SPÅN spå4n, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till sv. slang spåna, dela kostnad för ngt l. insats o. förtjänst resp. vinst lika; sannol. etymologiskt identiskt med SPÅNA, v.4]
(starkt vard.) i fråga om pokerspel: kompanjonskap (som innebär att åskådare mot procentuell utdelning vid vinst investerar pengar i en persons spel). Benke är bakspelarnas (dvs. åskådarnas) favorit men det är aldrig någon som går i spån med honom. Dahl o. Strömstedt Grundb. 240 (1974). Det har aldrig varit snack om nåt spån, jag lånade pengar till potten. Därs. 241.
