SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1985  
SPÅN, sbst.2, r. l. m. l. n.
Etymologi
[jfr t. (ge)spann, paket; sannol. etymol. identiskt med SPÅN, sbst.3; möjl. dock i stället att uppfatta ss. utvidgad anv. av SPÅN, sbst.1]
(†) vid tillverkning av bleckkärl: bunt omfattande 5—6 bleckskivor; jfr KRAMMEL 3. Spån (Gespann). Härmed förstås vid kettilslagerier en sammanlagd bunt af 5 eller 6 runda bleck, som på en gång komma at updjupas genom hamring, antingen för hand, hos bleckslagare, eller vid djuphamrar för vattuverk. En sådan spån, eller bunt, kallas ock hos koppar- och bleckslagare Krammel; men vid messingsbruken .. får den namn af Kylett. Rinman 2: 793 (1789). Kanten af den understa och största skifvan .. omböjes, så att alla skifvorne förenas till ett Spån eller pack. Almroth Karmarsch 395 (1839).
Spoiler title