SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1985  
SPÅKA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. spåka; utvidgning av SPÅ (möjl. under påverkan av SPRÅKA, v.1). — Jfr SPJÅKA]
(†) spå (se SPÅ 1). Aurivillius Gr. 124 (1684). (Sv.) Spåka .. (t.) wahrsagen, weissagen. Lind (1749).
Spoiler title