(sporr- 1723 (: Sporrkarlarne, pl. best.)—1847 (: sporrkarlarne, pl. best.). spår- 1753 (: spårfolk))
Etymologi
[sv. dial. (Södermanl.) spor- (i sporkarl); möjl. av SPORRE, sbst.1 3, varvid ssgrna urspr. betecknat: karl (notdragare) försedd resp. folk försett med isbroddar (för att få fäste vid notdragningen); l. möjl. av SPÅRA, v.3, varvid ssgrna urspr. betecknat: karl resp. folk som tar spjärn o. drar not]
(†) ss. förled i ssgr betecknande person l. personer som mot viss andel i fångsten hjälpte till vid vinternotfiske.
Ssgr (†): SPÅR- l. SPORR-FOLK. folk (se d. o. 5 b) som utgör ”spårkarlar” (se -karl). VetAH 1753, s. 273. —
-KARL. om karl som (tillsammans med andra) mot andel i fångsten hjälpte till vid vinternotfiske gm att (bl. a.) hugga upp vakar l. dra not (l. bådadera). Mitt för .. (vaken, där noten tas upp,) stötes med en Puls, att Fisken så mycket bättre må drifwas åt Kijlen. Til detta Winternotswärck höra och 6 eller 8 st. Ijsbillar; hwilka Sporrkarlarne bruka at wäcka Wakerna med. Tiselius Vätter 1: 118(1723). På det att dragningen (av vad vid sillfiske under is) måtte gå jemt, äro märken fästade på wadens korktelna, hwarefter dragarena, som få namn af sporr-karlar, rätta sig. Ekström AfhFiska 28(1845). Till ett sådant winternotsredskap hör också 6 à 8 isbillar, hwilka skötas af wäckarne eller sporrkarlarne wid wäckandet af wakarne. UpprFiskaren 61(1847).
