SPÅRA spå3ra2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. sporra, spjärna, spåra, vid kälkåkning l. dyl. l. skidåkning: bromsa gm att ta spjärn med fötterna resp. pressa skidstav mot underlaget; sannol., liksom fvn. spora, trampa på (ngn), o. nor. dial. spora, sparka upp jorden, bildat direkt till roten i SPJÄRNA. — Jfr SPÅR, sbst.3, SPÅR-]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vid skidåkning i brant utförsbacke: bromsa farten gm att hålla skidstaven (skidstavarna) med båda händerna åt ena sidan o. pressa ned dess (deras) spets(ar) i snöunderlaget l. gm att placera staven (stavarna) mellan benen o. rida på den (dem). Schröder MinnSkog. 49 (1888; i fråga om bromsning gm att hålla skidstav nedpressad till vänster).
SAOB
