SPÅRA, v.4; anträffat bl. i pr. pass. o. ss. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(spor- c. 1730. spår- c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. (Häls.) spora, avhugga kanterna o. ändarna på bräder; avledn. (sannol. med grundbet.: kapa bort ”stjärt” från (ngt)) av SPÅR, sbst.4]
(†) i fråga om iordningställande av timmerstock för sågning: kanthugga (stock) längs en långsida (så att denna blir plan o. kommer att ligga jämnt an mot underlaget vid sågningen). Rätt Spåres, så at margrefwan (dvs. märgsprickan) wändes up och neder; äfwen om han krokoter, lägges å sjdo, bugten til wänster wid sporandet, tå then sidan ligger til höger i sågandet. Broman Glys. 3: 94(c. 1730).
SAOB
