SPÅR, sbst.4, n.; anträffat bl. i sg. best. -et.
Etymologi
[sv. dial. (Hälsingl.) spår (med ö-haltigt uttal), på sågbräder: vankant l. utskjutande spets i ändan l. snedända (som huggs bort); etymologiskt identiskt med spol, sbst.1; vokalismen beror möjl. på anslutning till SPÅR, sbst.3; jfr SPÅR, sbst.1 (se SPOL, sbst.1). — Jfr SPÅRA, v.4]
(†) på sågtimmer: utskjutande spets (”stjärt”) i ändan l. snedända (som hugges l. kapas bort). (Sågtimret köres på vinterföre l. transporteras över vatten o. kommer) omsider fram på Sågbackan; warandes wäl längden wiszer, anten 7 alnar; förutan spåret .. eller och mera. Broman Glys. 3: 93 (c. 1730).
