SPÄNKA späŋ3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. slang spänka; möjl. ombildning av SPEJA]
(starkt vard.) titta, se. Fått ont i magen stackars as, / det kan man ej förtänka. / Spänka! / Runtom pjäsens rika änka / läsarprästens lovar dras. Ferlin DöddansV 71 (1930). HÖRRU! Varenda gång ja spenkar på den där muren undrar ja om de egentligen e så jala omöjlit å ta se över! AB(A) 1947, nr 219, s. 12.
