SPÄNNTAG spän3~ta2g, n.; best. -et; pl. =.
spjärn (med fötterna vid dragning o. d.); tag med händerna l. årtag varvid man spjärnar med fötterna; äv.: livtag; äv. bildl., särsk.: krafttag. Jag (har inte) någon möjlighet att hvälfva ut .. min förtviflan i något vildt rus eller liderlighetsutbrott. Det var ändå alltid en afledare .. Det var liksom att nå botten och derifrån ta nytt spänntag. Fröding Brev 135 (1891). Man glider fram (på flotten) med ilande fart mot skumforsen. Rassel i kedjor, svett i pannan, energiska spänntag i åran. NordRevy 1895, s. 490. Med ett .. tog .. (hästen) spänntag och störtade med kappränningsfart rätt på hörnet (dvs. vägkröken). Fröding ESkr. 2: 234 (1895). Rolf fick honom i kragen och försökte få honom ut, men han tog spänntag mot dörrtröskeln och satte sig till motvärn. Lindhé Ledf. 154 (1903). Ett spänntag mellan karlar är .. ingen ohederlighet, om där också hellre borde vara sämja. Koch GudVV 1: 16 (1916). (Stormen) riste .. i murar och tog spänntag mot skröpliga gavlar. Wilhelm BerByn 131 (1929). Ibland kan leken (”Tränga korv”) varieras så, att man sätter sig i en lång rad över golvet från vägg till vägg. De yttersta i vardera änden ta spänntag mot väggen och skjuter på, tills en trängs ur raden. Man har då gjort en korv. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 131 (1949).
