SPÄNNING spän3iŋ2, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. spänning; avledn. av SPÄNNA, v.3 (i bet. I 15 a)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (sparv)hök; jfr SPÄNN-HÖK. Det städse och allestädes närvarande hotet (som hänger över småfåglarna) att överraskas av en sparvhök — en spänning — som kommer svepande som en befjädrad projektil. VästerbK 1982, nr 38, s. 2. — jfr SPARV-SPÄNNING.
