STABBA stab3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i vissa trakter o. etnogr., om ä. förh.) motsv. STABBE 1 a, i fråga om upptåg (i sht vid bröllop): slå (ngn) i baken med en i en kätting upphängd (hugg)kubb o. d.; med kraft sätta ned (ngn) på en (hugg)kubb o. d. Andra eller tredje bröllopsdagen plägade gossarna ”stabba” flickorna. Landsm. 1911, s. 496 (från Orsa). Med ett initiatoriskt stabbande av dem, som tagit del i nattfrieriet, ha vi .. att göra i vissa med införandet i ungdomslaget förenade stabbupptåg. Budk(Brage) 1936, s. 15. På vissa håll försiggick stabbningen .. så, att man med kraft satte ned på stubben, den som skulle stabbas. Folkkultur 1943, s. 214.
2) motsv. STABBE 5: stapla upp (ngt), lägga upp (ngt) i hög(ar); utom i den under slutet nämnda anv. numera bl. i vissa trakter. Se jag skall lämna ett brev, som jag fick hos Åviks i dag på morgonen, då jag stabbade ved. Sjöberg Kvart. 618 (1924). jfr: Pythes lät .. Guld grafwa och sammanstabba. Bliberg Acerra 504 (1737). särsk. (vard., med prägel av fackspr.) motsv. STABBE 5 a; i brädgård: lägga upp (bräder o. d.) i stabbe l. stabbar, stabblägga. Innan .. (virket) stabbades var det nödvändigt med en grundlig duvning av vatten och borste. Ahlin Kvinna 137 (1955).
Särsk. förb.: STABBA UPP10 4. (i vissa trakter) till 2: stapla upp (ngt). (Fisken) håfvades upp .. af .. kvinnor, hvilka i sin ordning slängde fisk efter fisk till gummor, som stabbade upp dem i högar redo till saltningen. Lindhé Ledf. 93 (1903).
