SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STACKA stak3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, se avledn.
Ordformer
(stack- (-kk-) 1696 osv. stak- 1748)
Etymologi
[sv. dial. stacka; jfr d. stakke, nor. dial. stakka, eng. stack; till STACK, sbst.1]
motsv. STACK, sbst.1 1 (o. 4).
1) lägga (ngt) i stack(ar), bygga upp stack(ar) av (ngt); äv. abs.; särsk. dels med avs. på hö l. otröskad säd l. halm, dels med avs. på torv l. ved, dels (i sht om ä. förh.) med avs. på is, dels (motsv. STACK, sbst.1 1 a) med avs. på potatis l. betor o. d. D. 30 Maij Klockaren som stacka halmm 1 (daler): 16 (öre). Stiernflycht HuushAnn. Specif. 30/5 1671. Stiähl någon uthe på marken .. sädh, höö .. stackat eller ostackat, boskap som gå i beet .. och wärdet är 20 daler sm:t mijste lijf. FörarbSvLag 4: 430 (1696). Att med skicklighet föra plogen, lian och spaden, att handså säd och gräsfrön, wäl lasza och stacka m. m. äro färdigheter som på några månader kunna inhämtas. Alm(Sthm) 1847, s. 43. Efter afblastningen böra betorna .. omedelbart stackas. SmSkrLandth. 8: 38 (1868). Den torf, som tillverkades vid midsommartid, stackades efter en månad. PT 1904, nr 83 A, s. 3. Han hade bett far att rosen .. måtte aktas så att den inte kom till skada när veden höggs eller stackades. Nilsson HistFärs 179 (1940). Om vintrarna tog han upp sjön Sillens is i stora blå block och stackade isen i doftande, gult sågspån. Delblanc Homunc. 44 (1965). — jfr UPP-STACKA o. O-STACKAD. — särsk. i oeg. l. bildl. anv. (jfr STACK, sbst.1 4). Der (dvs. på landsbygden) icke, såsom här, / Likt sill man sammanpackas / Och på hvarannan stackas, / När till kalas det bär. CFDahlgren 2: 100 (1839). Sedan kommer en soldag som glittrar på sjön, stackar några moln framför Helios' världskula och gör sjöarna gröna. Martinson Kap 11 (1933). särsk.
a) [efter motsv. anv. i eng.] (föga br.) med avs. på gevär: koppla (se KOPPLA, v. 1 e). Bengtsson Silv. 156 (1931). Gordon förde sina män till den plats där gevären skulle stackas. Därs. 157.
b) [efter motsv. anv. i eng.] (föga br.) beordra (flygplan som anländer samtidigt l. nästan samtidigt till flygplats) att under väntan på tillstånd att landa flyga inom i höjdled separerade sektorer. Om flera flygplan ankomma samtidigt till en flygplats, där sikten är nedsatt på gr. av mörker el. dimma, ordnar närtrafikledningen ”stackning” av flygplanen. 2SvUppslB 29: 767 (1954).
2) i fråga om att sprida l. dra isär ngt som stackats (i bet. 1); ss. senare led i ssgn AV-STACKA.
Särsk. förb.: STACKA UPP10 4. jfr uppstacka. till 1.
1) stacka (ngt). Dahlman Humleg. 91 (1748).
2) (mera tillf.) refl., i uttr. stacka upp sig, bildl. (motsv. stacka, v.1 slutet): torna upp sig. Krav på förtydliganden stackar upp sig i höjden. Lo-Johansson AstrHus 21 (1966).
Ssgr (till 1; i sht lant.): STACKNINGS-ARBETE~020. LB 2: 74 (1899). —
-MASKIN. SFS 1917, s. 1607.
Avledn.: STACKARE, sbst.1, m.//ig. person som stackar; särsk. (i fackspr.) om person som yrkesmässigt stackar torv. GbgP 1950, nr 283, s. 10. YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952). jfr (med ordlekande anslutning till stackare, sbst.2): När blommorna blifvit hö, hopsamlas de i stackar. De beklagansvärda menniskor, som hafva detta stackota yrke, kallas stackare. Wallengren EnHvarProf. 18 (1894). jfr LandsmFrågel. 25: 21 (1929).
Spoiler title
Spoiler content