publicerad: 1937
KOPPLA kop3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -ING (se d. o.); -ARE, -ERSKA, se d. o.
Ordformer
(kobbl- 1541—1784. kobl- 1741—c. 1755. kopl- (co-) 1596—c. 1755. koppl- 1620 osv. kubbl- 1669. kåpl- 1757)
Etymologi
— jfr AN-, AV-, BORT-, EFTER-, FAST-, FRÅN-, FÖR-, HOP-, I-, IN-, LÖS-, NED-, SAMMAN-, TILL-, UR-, UT-KOPPLA m. fl.
1) (i sht i fackspr.) (medelst särskild därför avsedd anordning) sammanfoga, förbinda, förena (föremål l. del(ar) av föremål, ofta av maskin l. apparat o. d., med ett annat l. en annan resp. med varandra); äv. i mer l. mindre utvidgad anv.: sammanfoga (sammanbygga), förbinda, förena; i p. pf. ofta i adjektivisk anv. Serenius L 1 a (1734). Lokomotivet har fyra kopplade, samt tvenne okopplade hjul. TT 1879, s. 154. (Turbinerna) äro direkt kopplade till dynamon. 2UB 9: 115 (1905). Ett öppet byggnadssätt .. med friliggande och kopplade hus. 2NF 34: 124 (1922). — särsk.
a) med avs. på djur, särsk. (i sht jäg.) hund(ar): binda i koppel; förena i koppel, hopkoppla; jfr KOPPEL, sbst.1 1 a. Schultze Ordb. 2394 (c. 1755). (Ryttarna) afsitta, koppla sina hästar, (o.) framrycka till fots. KrigsmSH 1801, s. 121. (Jakt)-Hundarne dresseras kopplade. Ehrencreutz Hund. 26 (1856). Sparre Fyrm. 167 (1920). — särsk. i oeg. l. bildl. anv. (i fråga om annat än djur). Zeipel 1: 44 (1822). Förmåga att samla och koppla tankarne. Rydberg 8: 248 (1874).
b) mus. i orgel: förbinda (tangenter l. klaviaturer l. stämmor); jfr KOPPEL, sbst.1 1 c. Weste (1807). Lysander Almqvist 58 (1878). Wester GotResnOrgl. 140 (1936).
c) med avs. på järnvägsvagn(ar) o. d.; jfr KOPPEL, sbst.1 1 d. ReglSJMachinEld. 1857, s. 21. Engström o. Carlson HlednTrafik. 29 (1917).
d) byggn.
α) med avs. på byggnadsdelar (i sht kolonner l. pilastrar samt fönster): förena l. förbinda medelst ngn gemensam del (bas, omfattning l. dyl.); i sht i p. pf. ss. adj. Fyra par kopplade kolonner utmärkte nedra afdelningen (av altaruppsatsen). 2VittAH 21: 186 (1853, 1857). Vissa byggnadsled fördubblades eller ”kopplades” (i Italien under renässansen). Wrangel ByggnH 31 (1904). Fatab. 1933, s. 105.
β) i p. pf. ss. adj., om yttre o. inre fönsterbåge: förenade med gångjärn o. hakar, så att ytter- o. innerfönster följas åt vid öppnande o. stängande. Bildmark Entrepr. 155 (1921). Wirgin Häls. 1: 78 (1931).
e) mil. med avs. på gevär: ställa tillsammans roteparvis (till ett gevärskoppel); jfr KOPPEL, sbst.1 2 d. Piquetten kopplar sina Gevär i Compagnie-gatorna (i lägret). TjReglArm. 1819, 4: 40. Därs. 1889, s. 312. SvKulturb. 11—12: 327 (1932).
f) i sht el.-tekn. med avs. på elektrisk ström- (ledning), elektrisk apparat o. d.: sätta i ledande förbindelse (med), förbinda (med en annan l. med varandra). Koppla i serie, i parallell. TT 1886, s. 131. Kopplas en glimlampa parallellt med en säkerhetspropp (så osv.). TMatFysKemi 1922—23, s. 21. — jfr KORS-, PARALLELL-, SERIE-, STJÄRN-KOPPLA m. fl.
g) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Till dessa två kväden (”Stridsdikten” o. ”Gåtlek”) kopplades sedan de andra fem (under den gemensamma titeln ”Wartburgsstriden”). Bååth WagnerS 1: 44 (1903). När skilda gener på detta vis hålla ihop (dvs. när de i samma kromosom liggande generna äro oskiljaktigt förenade), säger man att de äro kopplade vid varandra. Hofsten Ärftl. 1: 246 (1927). — särsk.
α) (numera föga br.) kem. i p. pf. ss. adj., om syra l. radikal: förenad med ett kemiskt ovärksamt ämne som medföljer syran osv. i dess förening med ett annat ämne; äv. om kemisk förening: som innehåller en ”kopplad” syra osv. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 82. L. Svanbergs uptäckt af en kopplad svafvelsyra, som innehåller alkohol i stället för etyloxid. Dens. Brev 13: 267 (1844). LVetA IV. 4: 120 (1909).
β) sjöt. gm räkning l. gm konstruktion på sjökortet sammanföra (tillryggalagda kurser o. distanser) till en gemensam kurs l. distans, generalkurs, generaldistans (för att därigm bestämma fartygets position i ett givet ögonblick). Hauswolff Nav. 277 (1756). SvUppslB (1933).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) refl.: förbinda sig, sammanrota sig (med ngn l. med varandra); äv. intr.: ha förbindelse (med ngn), driva sitt spel tillsammans (med ngn), ”spela under täcke” (med ngn). Wij wordom .. warnadhe för allehanda dieffuulens snaro, såsom .. hyckla och kobbla sigh medh Euangelij fiender. PErici Musæus 6: 67 b (1582). (Det) klagadesz ännu Jämmerligen öffwer många gambla af trullsällskapett, som framgent kubblade med Sathan. JournLTh. 1811, s. 1166 (1669). CFDahlgren 2: 218 (1842; intr.).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. av t. kuppeln] i fråga om åstadkommande av äktenskaplig förening l. (olovlig) könslig förbindelse mellan man o. kvinna; jfr KOPULERA 2.
a) (numera knappast br.) tr.: förena (en person med en annan l. ett par) i äktenskap; sammanföra till könslig förbindelse; förr äv. i uttr. koppla (ngn) åt (ngn). Det osällste Par / Som Hymen någonsin ell Plutus koplat har. ÖB 36 (1712). Har (fadern) kopplat sin Dotter åt dig? Levin Schiller Cab. 123 (1800). Hagberg Shaksp. 1: 8 (1847).
b) intr.: (av dåliga bevekelsegrunder) stifta äktenskap (mellan personer) l. (numera vanl.): sammanföra personer till olovlig könsförbindelse, bedriva koppleri. (Att) oordentligha byggia Echtenskapet genom coplande. Balck Musæus S 7 a (1596). Missförståndet 49 (1740). Hon hycklar, endast hennes drägt är sedig, / Sjelf kopplar hon. Hagberg Shaksp. 7: 79 (1849). Strindberg HögreR 211 (1899). Östergren (1930).
1) i eg. bet.: taga kopplet bort från (ngt l. ngn), befria från koppel l. koppling; lösa (förbindelsen mellan föremål osv.); skilja (ngt från ngt). Hundarne kopplas .. utaf och visas på spåret. Hahr HbJäg. 304 (1866). Han kopplade av telefonen. Siwertz JoDr. 341 (1928).
2) i bildl. anv.; särsk. med avs. på tankar, känslor o. dyl. l. arbete o. d.: frigöra sig från, upphöra med, lägga å sido, taga sig ledigt från (ngt); ofta abs. TurÅ 1912, s. 174. En gång .. skulle han koppla av för några månader och plötsligt uppenbara sig därhemma. Hellström Lekh. 13 (1927). Folk ha mycket olika metoder för att koppla av sin tankeverksamhet. GHT 1934, nr 19, s. 9. —
KOPPLA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. till 1: (gm lossande l. borttagande av koppel o. d.) lösgöra l. skilja (ngt ifrån ngt); äv. bildl. Koppla ifrån en järnvägsvagn. Lewenhaupt Reddy 143 (1907). DN(A) 1933, nr 59, s. 8 (bildl.). jfr FRÅNKOPPLA. —
1) till 1; äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Swedberg Ordab. (c. 1730). Kopla ihop hundar med koppel. Serenius (1741). Blanck GeijerGötDiktn. 406 (1918; bildl.). (†) refl.; särsk. bildl. Wee them som kobbla sigh tilhopa medh fåfengeligh band til at göra orett. Jes. 5: 18 (Bib. 1541); jfr KOPPLA 2. Kellgren (SVS) 6: 113 (1782).
2) (numera föga br.) till 3 a; förr äv. refl. VästeråsDP 11/10 1620. Scherping Cober 2: 125 (1737; refl.; i bild). (Den äkta mannen) kopplar .. i hop sin maka / Med husets vän, som frossar på hans skam. CVAStrandberg 4: 40 (1857). VLitt. 3: 795 (1902). —
KOPPLA IN10 4. till 1: ansluta (apparat l. maskin l. del av apparat osv., kraftledning o. d. till annan apparat l. del av apparat osv.) för att åstadkomma vederbörlig funktion av ngt. Koppla in en lampa (i strömkretsen); jfr KOPPLA 1 f. Koppla in kuggverk. Konow (1887). När vi på kvällarna koppla in vår .. radio. SvD(A) 1934, nr 203, s. 6. jfr INKOPPLA. särsk. i bildl. anv. (Han kände) ett starkt behov att koppla in samtiden i dikten. DN(A) 1929, nr 224, s. 4. SvD(A) 1934, nr 264, s. 7. —
KOPPLA LOSS10 4 l. LÖS4. till 1; jfr KOPPLA AV; särsk. (i sht jäg.) till 1 a: befria (hund l. hundar) från kopplet. Knöppel SvRidd. 136 (1912). TurÅ 1932, s. 282. —
KOPPLA OM10 4. (i sht i fackspr.) till 1: förändra anslutningen mellan (olika delar i en mekanisk l. elektrisk anordning o. d.); äv. bildl. TT 1898, M. s. 97. Byström Galsworthy Aristokr. 98 (1919; bildl.). jfr OMKOPPLA. —
KOPPLA PÅ10 4. till 1; jfr KOPPLA IN o. KOPPLA TILL; särsk. i fråga om rörelseöverföring (kraftledning) o. d. samt i fråga om (strömmen till) elektroteknisk apparat l. anläggning o. d. Konow (1887). Sedan motorn kommit i fart, kopplas belastningen på. TT 1895, M. s. 33. (De) kopplade på radion. STSD(A) 1934, nr 75, s. 14. jfr PÅKOPPLA. —
1) till 1; äv. bildl. Kopla hundar tilsamman. Schultze Ordb. 2395 (c. 1755); jfr KOPPLA 1 a. Hallström LevDikt 29 (1914; bildl.).
2) (†) till 2, refl. PErici Musæus 1: 170 a (1582). Nu har prästen och bönderna coplatt sig till sammans. VDAkt. 1670, nr 31. Swedberg Dödst. 229 (1711).
3) (numera föga br.) till 3 a; förr äv. refl. Han och den odygdige Anna Jöns d. .. kopplade sig tillsamman. VDAkt. 1717, nr 55. Koplar horor åkk skälmar tilsamman. Schultze Ordb. 2395 (c. 1755). Weise 1: 10 (1769; refl.). —
KOPPLA TILL10 4. till 1: (gm kopplingsanordning o. d.) förbinda (ngt med ngt); särsk. = KOPPLA IN. Koppla till flera vagnar i tåget. Björkman (1889). Smederna .. blåsa eld i ässjorna och koppla till maskinerna. Didring Malm 2: 11 (1915). Nerén (1930). jfr TILLKOPPLA. —
KOPPLA UPP10 4, äv. OPP4. jäg. till 1 a: binda (hund, i sht främmande l. tjuvskyttshund) i koppel, koppla. Greiff Jagt 48 (1821). Nordlund Jägarlif 171 (1914). —
KOPPLA UR10 4. till 1; jfr KOPPLA AV 1, KOPPLA IFRÅN. Koppla ur kuggverk. Konow (1887). Nerén (1930; i fråga om automobilmotor). —
KOPPLA ÖVER10 40. (i sht i fackspr.) till 1: överflytta anslutningen av (apparat l. apparatdel, ledning o. d. till annat ställe l. annan apparat(del) l. ledning osv.). Vid ett tillfälle blef det .. nödvändigt att koppla öfver en lampa till en annan dynamo. TT 1901, M. s. 101.
Ssgr (jfr ssgrna under KOPPEL, sbst.1): (1 g β) KOPPEL-BRÄDE. (†) sjöt. jfr -TAVLA 2. Deleen 604 (1829). Jungberg (1873). —
(1 g β) -KOMPASS. (†) sjöt. kompass på vilken de olika kurserna under en segling utmärkts o. som användes vid beräkningen av den kopplade kursen, pinnkompass. Tersmeden Mem. 1: 136 (c. 1780). —
(1 c) -LOKOMOTIV. järnv. lokomotiv som kopplas till ett annat, hjälplokomotiv. SD(L) 1898, nr 603, s. 2. Därs. 1900, nr 608, s. 4. —
-TAVLA.
1) el.-tekn. till 1 f: tavla med kontakter o. inkopplingsanordningar för elektrisk ström, kopplingstavla. TLev. 1913, nr 49, s. 2.
2) [jfr t. kuppeltafel] sjöt. till 1 g β: i kolumner uppställt (urspr. på ett härför avsett bräde l. på en griffeltavla o. d. utfört) formulär vari de särskilda kurserna o. distanserna under seglingen införas för beräkning av en generalkurs l. generaldistans. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Ekelöf Ordl. (1898).
Spoiler title
Spoiler content