STADDPENNING l. STADDEPENNING l. STADPENNING, r. l. m.; pl. -ar (EkenäsDomb. 1: 244(1659)).
Ordformer
(stad- 1712—1847. stadd- 1659. stadde- 1638)
Etymologi
[av stadd, p. pf. av STÄDJA (beträffande formen stad- möjl. med anslutning till STAD, sbst.1), o. PENNING]
(†) städjepenning, städsel. Kärte Daniel Krögeer till Per Andersonn huilkenn han hafuer stadt till sin årsdrengh och gifuit honom i staddepenningh 1 Dr och uthfest i löön 30 Daleer. GävleDomb. 234(1638). Sal:e Mester Johannes Bahns Änckia beswärer sigh öfwer sÿn Pÿga Karin, såm hafwer Olofwandes gååt ifrå Henne, sedan hon stadd Peningr bekommit. EkenäsDomb. 1: 244(1659). Meurman(1847).
