[sannol. liksom fd. stade, fast l. ståndaktig, av mlt. stāde, biform till stēdi, fast, hållbar, trogen, sedesam o. d., motsv. fht. stāti, fast, bestående (mht. stǣte, t. stet); vbaladj. till roten i STÅ. — Jfr STADELIG]
(†) om häst: fri från oarter, pålitlig l. sedig? (Vår) befalning (är), att tu honnom en god stade klippare till hanss reesse förskaffe och bekomme lathe skall. G1R 24: 211(1554).
