STAFYLOKOCK staf1ylokok4 l. 0104 l. -lω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. staph-, -cocc, -kokk)
Etymologi
[jfr t. staphylokokkus, eng. staphylococcus, fr. staphylocoque; av nylat. staphylococcus, av en ssgsform till gr. σταφυλή, druvklase, o. κόκκος, korn, frö (se KOCK, sbst.3). — Jfr STAFYLOM]
bakter. kulbakterie som uppträder i druvklasformiga hopar (o. vilkens pyogena art ofta förekommer i varbildningar); vanl. i pl. Hygiea 1885, s. 585. De stafylokocker som alltid finns på sjukhus utgör .. i allmänhet inte någon fara för mor och barn. DN(A) 1964, nr 335, s. 18.
