SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STAFYLOM staf1ylå4m, n.; best. -et; pl. = (Löwegren Oftalm. 223 (1923) osv.) ((†) -er VetAH 1791, s. 308, Sönnerberg Arnemann II. 1: 72 (1804)).
Ordformer
(förr äv. staph-. -lom 1804 osv. -lome 1798)
Anm. Stundom förekommer äv. den gr. formen staphyloma. Meyerson SerafimInstr. 37 (i handl. fr. 1761). Lindskog o. Zetterberg (1975).
Etymologi
[jfr t. staphyloma, staphylom, eng. staphyloma, staphylome, fr. staphylome; av. nylat. staphyloma, till gr. σταφυλή, druvklase (se STAFYLOKOCK)]
oftalm. om (t. ex. ss. en följd av skada l. inflammation i ögats senhinna uppträdande, mörkfärgad, druvklasliknande) utbuktning på ögats hornhinna; särsk. om prolaps i l. av iris (se IRIS, sbst.1 4); jfr DRUV-SVULST. Bland Ögon-Sjukdomar äro Staphylomer både svåre at bota och ohyggelige, i synnerhet när de hunnit til den högd at ögnelocken ej kunna betäcka dem. VetAH 1791, s. 308. Stafylomet består av ärrvandlad, förtjockad iris. Löwegren Oftalm. 276 (1923). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Avledn. (oftalm.): STAFYLOMATÖS10104 l. 01004, adj. [jfr eng. staphylomatous, fr. staphylomateux] som har stafylom, behäftad med stafylom. Tholander Ordl. (1872). Lindskog o. Zetterberg (1981).
Spoiler title
Spoiler content