publicerad: 1986
STALLÖRT stal3~œr2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[efter t. stallkraut, ssg av STALL (se STALL, sbst.1) (de fränt luktande växterna har använts ss. urindrivande medel) o. kraut (se KRUT, sbst.1), l. folketymologisk ombildning av t. stahlkraut, benämning på olika växter som samtliga ansetts skada liarna vid slåttern, ssg med stahl (se STÅL); jfr STALLBLOMMA]
bot. om (växt tillhörande) släktet Ononis Lin.; särsk. dels om arterna Ononis repens Lin., puktörne, o. Ononis campestris G. Koch, dels (o. numera bl.) om arten Ononis arvensis Lin.; jfr STALLBLOMMA, STALLÖRTS-GRÄS. Franckenius Spec. A 3 b (1638; om Ononis arvensis Lin.). Rudbeck HortBot. 82 (1685; om Ononis campestris G. Koch). Gosselman BlekFl. 124 (1865; om släktet). HbTrädg. 6: 173 (1876; om Ononis arvensis Lin.). Aldrig har du luktat som en liljekonvalje, ej ens som en nattviol, möjligen som en stallört. Karlfeldt Tank. 81 (1930). Ursing SvVäxt. Faner. 107 (1944; om Ononis arvensis Lin.). BraBöckLex. (1979). — jfr KARBAS-, ÅKER-STALLÖRT m. fl.
Ssgr: A (†): STALLÖRT-ROT, se B.
-ROT. (-ört- 1697. -örts- 1698 osv.) [jfr t. stallkrautwurzel] särsk. (om äldre förh.) om den tidigare officinella, ss. urindrivande medel använda (torkade) roten av växten Ononis campestris G. Koch (O. spinosa Lin.). Roberg Beynon 188 (1697). ApotT 1739, s. 62. —
-VATTEN. [jfr t. stallkrautwasser] (förr) destillat av växten Ononis campestris G. Koch (O. spinosa Lin.), använt ss. urindrivande medel i flytande beredning. ApotT 1698, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content