STAMP stam4p, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. stamp, om (klumpigt, laggat) träkärl (bytta l. kar l. så o. d. (äv. på ben)), äv. om sådant kärl använt vid stampning; jfr fvn. stampr, nor. dial. stamp, bytta, fär., nisl. stampur, alla: bytta l. kar o. d.; jfr äv. mlt. stamp, (mh)t. stampf, båda: mortel; i bet. 1 sannol. till en (möjl. i avljudsförh. till STUMP stående) nominalstam besläktad med STAMPA, v.2; i bet. 2 till STAMPA, v.2 (jfr STAMP, sbst.1, 3, 5—6, STAMPA, sbst.1—4), l. representerande en bet.-utveckling ur 1 (under anslutning till STAMPA, v.2)]
1) (†) om runt (trä)kärl; anträffat bl. om kärl l. behållare av järn, i ssgrna RÖK-, SUR-STAMP.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, nästan bl. om ä. förh.) om runt träkärl (särsk. tillverkat av ett stycke urholkad trästam) i vilket ngt (t. ex. gryn l. bark) stampas; jfr STAMPA, sbst.3 Missnebröd. om wåren före bladen slå uht på Dracontio: taga roten up, twätta .. torka henne .. rensa bort små rötterna, torka sedan i ugnen, stampa som tallbark uti stampen (: stampen giord som en stam af stor tall, excavata, hög till midianen, hwar uti lägs barken, och med Spada stampas, som surkåhl, till småt som ärter älr gryn, luchtar sött och gott:). Linné Skr. 5: 129 (1732). — jfr GRYN-STAMP.
