SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STANNIN stani4n, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. stannin, eng., fr. stannine; till lat. stannum (se STANNAT)]
miner. tennkis; jfr STANNIT 2. Björkman (1899). BonnierLex. (1966).
Spoiler title
Spoiler content