SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1986  
STARVA star3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. starva, arbeta hårt, dö; jfr fvn. starfa, arbeta; i avljudsförh. till STÄRVA o. fht. sterban (t. sterben), dö, feng. steorfan, dö (eng. starve, svälta ihjäl, svälta; se STÄRBHUS); jfr äv. fsv. starve, svår sjukdom]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, vard.) dö (av svält). WoJ (1891).
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, vard.): STARVA AV10 4, äv. UTAV04. dö, avlida; jfr kola av 1 (under kola, v.2). Knorring Torp. 2: 160 (1843).
Spoiler title