SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1986  
STARTER sta4rter l. star4ter, om person m.//ig., om sak r. l. m.; best. -n; pl. (numera mindre br.) = (Klint (1906), SAOL (1973)) l. -s (IdrBl. 1924, nr 91, s. 2 (: simstarters), IllSvOrdb. (1964)).
Etymologi
[av eng. starter, till start, starta (se STARTA)]
1) sport. motsv. STARTA II 1, i fråga om hastighetstävling: funktionär med uppgift att ge startsignal (o. övervaka ordningen vid start); äv. oeg., om person som ger signal till avfärd o. d.; äv. bildl. THästv. 1868—69, s. 71. Startern ringde i sin klocka, den röda flaggan sänktes och det första paret (skridskoåkare) störtade ut på banan. AB 1890, nr 51, s. 3. Startern (märkte ej), att du lade båda labbarna innanför startlinjen (vid kortdistanslöpningen). Idrottsbok. 80 (1914). SvD(A) 1922, nr 348, s. 3 (oeg.). Cymbaltungt fäller startern segerns krans, / uppståndet brinner målet famn för famn. Lindegren Svit. 53 (1947).
2) sport. motsv. STARTA II 1: startpistol. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 3.
3) kortsp. motsv. STARTA II 2, i kortspelet cribbage: kort som uppläggs efter vissa regler o. markerar att spelet kan börja. Werner o. Sandgren Kortox. 15 (1949).
Ssgr (till 1; sport., mera tillf.): STARTER-PISTOL. startpistol. Swing 1923, nr 31, s. 8. —
-TRÖJA. IdrBl. 1935, nr 82, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content