STELLAGE stela4ʃ l. stäl-, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[av t. stellage, till stellen, ställa, fastställa m. m. (möjl. under anslutning till stellage, ställning (se STELLAGE, sbst.1))]
(numera föga br.) bankv. om typ av terminsaffär vid vilken köparen vid den avtalade terminens utgång kan välja mellan att överta en viss kvantitet värdepapper till fastställd kurs l. själv leverera samma kvantitet till en viss lägre kurs o. köparen erlägger en premie till säljaren, i regel 25 % av skillnaden mellan de två kurserna, vid likvidens uppgörande; äv. om kvantitet sådant värdepapper. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 371 (1899). Köparen av ett stellage är berättigad att på förfallodagen antingen sälja till en viss lägre kurs eller köpa till en viss högre kurs samt förbinder sig att göra ettdera. HandInd. 496 (1926). Den invecklade typ av affär som kallas stellage. DN 31/8 1969, s. 17.
