STENCILERA sten1sile4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom nor. stensilere av eng. stencil (ä. eng. äv. stansel, stencel), dekorera med ljusa färger l. stycken av ädelmetall, åstadkomma mönster l. inskription l. text på ngt medelst genombruten, färgbestruken schablon, stencilera, av ffr. estanceler, estenceler, gnistra (fr. étinceler), till ffr. estencele (fr. étincelle), gnista, av ett icke anträffat vulgärlat. stincilla, metates av lat. scintilla, gnista (jfr SCINTILLO-). — Jfr STENCIL]
mångfaldiga (text) gm att på stencil med skrivmaskin utskriva texten utan färgband (så att skrivmaskinstyperna genombryter hinnan o. gör hål i stencilen så att färg från dupliceringsmaskinens färgvals ger text åt papperen vid dupliceringen) o. därefter dra stencilen (stencilerna) i dupliceringsmaskin (så att texten överförs till kopiepapperet); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om skrift l. meddelande o. d.: framställd l. mångfaldigad på sådant sätt; i p. pf. äv. oeg., om person: vars alster mångfaldigats gm stencilering. De dagliga tidningarna (på Island) utkomma maskinskrivna och stencilerade. SvD(A) 10/1 1923, s. 3. Större delen av föredragen hade på förhand stencilerats och distribuerats till kongressdeltagarna. Fatab. 1952, s. 185. De stencilerade ungdomarna i (bokförlaget) Metamorfos. BonnierLM 1954, s. 385. Skrifter som har mångfaldigats genom stencilering. PropRiksd. 1975—76, nr 204, s. 1.
