SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STICKLA stik3la2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. STÄCKLA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(stick- (stik-) 17491900. stäck- 1774)
Etymologi
[till STICKEL]
1) (numera föga br.) om horntagg hos älg; äv. om hornspets utgörande begynnelsen till horn; jfr HORN-STIKEL, STICKEL 3. Nordholm Djurf. 23 (1749; om hornspets). (Älgtjuren) bar krona med fem stiklor på det ena och sex på det andra hornet. BihVetAH XXV. 4: nr 4, s. 10 (1900).
2) [jfr sv. dial. (Gotl.) stikel, stikeltäun, gles gärdsgård] (†) till torkning av löv till kreatursfoder använd hässja l. hässjeliknande anordning. Detta löf (avsett för fåren) sättes .. uti stackar, häszjor eller stäcklor, att om wintren hemföras. Crælius TunaL 300 (1774).
Spoiler title
Spoiler content