publicerad: 1989
STICKEL stik3el2 l. stik4el, r. l. m.; best. -eln (Strand NeliSuec. 51 (1753) osv.) ((†) -elen InventMunktorp 1575, Björner Thorst. 18 (1737)); pl. -cklar (Holmkvist BergslHyttspr. 91 (cit. fr. 1546) osv.) ((†) -ckler 1546—1680 Johansson Noraskog 2: 143, Därs. 408; -cklor UrKorrCronholm 308 (1862)).
Ordformer
(steckel (-ell) 1546—c. 1870 (: Steckelgräs). stekel 1550 (: forma steklar, pl.)—1851 (: Stekel-orchis). stekil 1789—1791. stickel (-ch-, -kk-, -ell) 1541 (: graffstickel) osv. stickill 1553 (: Forme stickill). stijgel 1620. stikel 1538 (: graffstikel)—1899 (: stiklar, pl.). stäckel (-ch-) 1546 (: stäckler, pl.)—1833 (: Stäckel-Jern). stäckill 1602. stäkel (-ell) 1539 (: Stäkell jernn)—c. 1755. stäkil 1682 (: stäkilstång)—1791. stäkla c. 1613 (: Isztäkla). stöckel 1789 (sannol. felaktigt för stäckel))
Etymologi
[fsv. stikil, (horn)spets, spets, tagg, sv. dial. stickel, stikäl, steckel, stekel, stäkil m. m., hornspets, kvicke i horn, (is)tapp, pigg, utslagsspett o. d.; jfr fvn. stikill, hornspets (nor. dial. stikel, pigg, torn o. d.), mlt. stēkel, tistel (lt. stekel, steckel, stickel), fht. stihhil (mht., t. stichel), tistel, spets, tagg, påle, stickel, feng. sticel, tagg, torn, got. stikls, bägare (dryckeshorn); till den germ. stam som föreligger bl. a. i STICKA, sbst.1; i bet. 4 a, b, 5 av t. stichel (se ovan). — Jfr BOLTSTICKEL, GRAVSTICKEL, STEKEL, sbst.1, STICKEL-, -STICKEL, STICKELBÄR, STICKLA, sbst.1—2, STICKLA, v.1, STICKLIG, adj.2, STICKLING, sbst.2]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (stickande,) spetsigt, långsmalt föremål, tagg l. gadd l. pigg o. d. Schultze Ordb. 5023 (c. 1755). — jfr IS-STICKEL o. HÖG-STIKEL samt IS-STÄCKLA.
2) [jfr 1; med tanke på tistelns taggar resp. de grovt tandade bladen hos vägvårdan] (†) dels ss. beteckning på växtsläktet Carlina Lin., dels om växten Cichorium intybus Lin., vägvårda, cikoria. Dahlman Humleg. 95 (1748; om vägvårda). Lyttkens Växtn. 81 (1904; om släktet C.).
3) (†) = HORN-STIKEL. I stikelen (på dryckeshornet) hängde .. en stor gullring. Verelius Gothr. 204 (1664; fvn. orig.: i stikli). (Älgarnas) ålder tror man sig kunna uträkna efter sticklarna (spetsarna) på hornen. TJäg. 1834, s. 600. Högt ditt mjöd nu sjuder: / det i hornets stickel ljuder. Ling Tirf. 1: 18 (1836).
4) om olika spetsiga långsmala instrument använda för att skriva l. inrista linjer l. skava l. skära spånor ur hårda material (metall l. trä l. ben o. d.); utom i a—c anträffat bl. dels om penna, dels om griffel (se d. o. 1) l. stilus; numera bl. i a—c; jfr PUNS, sbst.3 2. KamKollP 1: 195 (1620: stijgel; om penna). En nåål eller stickel ther man skriffuer medh på en tafla. Linc. Kk 6 a (1640). Heinrich (1828). — särsk.
a) (i fackspr.) gravstickel; äv. dels om liknande instrument för bearbetning av trä l. ben, dels bildl. Kahlmeter LerArt. 16 (1743). Träsnidaren kringskär .. med en fin trekantig stickel hvarje ritad linie. UB 1: 609 (1873). Vid fönstret stod ett bord med en kopparstickares attiralj, och med stickeln drog han upp några linjer. Strindberg HMin. 2: 290 (1905). Den skrift, som ödena med stickel grava. Österling Idyll. 104 (1917). De otaliga alstren av (xylografen) Anderssons stickel. DN(B) 1933, nr 346, s. 11. En typ av sticklar (d. v. s. korta flintredskap med en vass, kort egg för bearbetning av trä eller ben) med en utarbetad egg. HallHist. 1: 4 (1954). ÖgCorr. 1969, nr 46, s. 10. — jfr BOLT-, FLACK-, RUND-, TON-, TRÄSNITTS-STICKEL m. fl.
b) (förr) svarvstål med fyrkantigt snitt (liknande en stickel i bet. a); äv. om liknande verktyg använt av urmakare. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 66 (1760; för urmakare). Mången urmakare begagnar sig af en lämplig stickel för att försigtigt borttaga något af den inre kanten på boetten (om den sluter för hårt till). Bergqvist o. Hellberg Horrmann 4 (1881). TT 1899, M. s. 7. — jfr METALL-STICKEL.
c) i utvidgad anv., om ett likt en stickel (i bet. a) format redskap för stickande (se STICKA, v.1 I 2 f) av ogräs o. d., stickare (se STICKARE, sbst.1 III 1); särsk. i ssgn OGRÄS-STICKEL.
5) (numera bl. i skildring av ä. förh.) långt, kraftigt spett, använt ss. utslagsspett vid masugn; jfr STICK-SPETT. Holmkvist BergslHyttspr. 91 (cit. fr. 1546). Stekil eller Brottspett, är et lättare spett, ungefär af 5 alnars längd och 3 lispunds vigt. Rinman 2: 780 (1789).
6) (†) Stäkil (Stöckel) kallas också vid vattukonster och pumpverk en ihålig trä-cylinder, med 2 starka järnband omslagen, som sitter på ändan af kålfröret, och hvaruti Sugröret, eller Kilen, har sin inspetsning, Vindfång, eller Pumphjerta, och hvartil går en öpning, eller et Sprund, genom Stäkiln. Rinman 2: 894 (1789).
Ssgr: A: (1) STICKEL-BUSKE. (stickel- c. 1755—1915. stickels- 1793) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = stickelbärs-buske. Schultze Ordb. 5023 (c. 1755). ASFFlF XL. 4: 28 (1915; från Åland). —
-BÄR, se d. o. —
(4 b) -BÄRARE. (förr) på stickelfräs o. d.: apparatdel som uppbär stickeln, fräshållare. Ericsson Ur. 152 (1897). —
(4 b) -FRÄS. (numera föga br.) fräsmaskin vars skärverktyg består av en stickel, hjulfräs, tandfräs. Ericsson Ur. 101 (1897). —
(1) -FRÖ. bot. (den till piggfrösläktet hörande) örten Lappula deflexa (Wahlbg) Garcke. Krok o. Almquist Fl. 1: 74 (1935). —
(4 a) -FÖRARE. boktr. på reliefkopieringsmaskin: släde på vilken stickel är fäst. UB 1: 680 (1873). —
(4 a) -FÖRING. (i fackspr.) om handlingen att l. sätt att föra (se d. o. 12) stickel vid stickling. Stickelföringen (i E. Skills träsnitt) är distinkt med klara, rena linier. AB 18/11 1889, s. 2. Ericsson Ur. 227 (1897). —
(1) -GRÅ. (numera bl. tillf.) grå av inblandade stickelhår. En stickelgrå lapphund. Dagen 7/9 1898, s. 4. —
(4 b) -HUS. (numera föga br.) på l. till supportsvarv: (på släden placerad) hållare för svarvstål. UB 6: 314 (1874). WoJ (1891). —
(1) -HÅR. [jfr mlt. stēkelhār, t. stichelhaar] (i fackspr.) hos vissa däggdjur: rakt, styvt, sprött hår; i sht om sådant hår av avvikande färg (i sht ljust) som förekommer instrött i pälsens bottenull (i sht sådan av mörkare färg); i fråga om skimmel om de ljusa hår som bildar hästens vita fläckar; äv. (zool.) om de långa, utstående håren hos spinnarfjärilars larver. Fötternas sidor och öfre delar äro (hos skogsmården) beklädda med en tilltryckt, framåtriktad fäll af bruna, glänsande stickelhår, som täcka en ljusare, tät och mjuk bottenull. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 8 (1897). Rävens svans tycks .. praktiskt taget sakna stickelhår. FoFl. 1949, s. 264. NordTextilteknTerm. 82 (1974). SAOBArkSakkSvar (1986; hos spinnarfjärilars larver). särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv.
Ssgr: stickelhårs-effekt. textil.-tekn. effekt åstadkommen i textilt material gm att kvarlämnat stickelhår i ylle har dålig förmåga att uppta färg. Varulex. Beklädn. 26 (1945).
(1) -HÅRIG. [jfr mlt. stēkelhārt, t. stichelhaarig; till -hår] (i fackspr.) om djur: kännetecknad av stickelhår, som har stickelhår; i sht om häst; äv. dels om ull: inblandad med stickelhår, dels om färg på päls l. hårrem hos djur: kännetecknad av inblandat stickelhår. Hästen Stickelhårigh bleek Fux. GenMRulla 1687, s. 79. För en resande är bortkommen en stor Hund .. stickelhårig til färgen. DA 1793, nr 143, s. 4. SD(L) 1897, nr 441, s. 4 (om nötkreatur). Sahlin SkånFärg. 210 (1928; om ull). SoldIHäst. 1942, s. 10 (om färg på hästs hårrem).
(5) -JÄRN. (om ä. förh.) järnspets fastsatt i änden på stickel; äv.: stickel. Holmkvist BergslHyttspr. 91 (cit. fr. 1539; om stickel). Rinman 1: 689 (1788). —
(1) -ORKIS. (†) växten Gymnadenia conopsea (Lin.) R. Br. (förr räknad till släktet Orchis Lin., o. som kännetecknas av blommor med långa sporrar), brudsporre. Liljeblad Fl. 212 (1792: Steckel-Orchis). Torén Rebau o. Hochstetter 142 (1851: Stekel-orchis). —
(5) -RING. (om ä. förh.) metallring som håller samman stickeljärnets övre del o. fäster det vid stickelskaftet. Rinman 1: 206 (1788). —
(1) -ÄPPLE. [jfr t. stechapfel] (†) växten Datura stramonium Lin., spikklubba. Stickel äplen med dubbel hwijt blomma. Rudbeck HortBot. 108 (1685). Stickel äplen med brun blomma. Därs.
B (†): STICKELS-BUSKE, se A.
C (†): (1) STICKLE-GRÄS. [förleden syftar sannol. på de styva, svärdliknande bladen] myrlilja. SvBot. nr 489 (1815).
Spoiler title
Spoiler content