[av ä. t. stickelig, till stickel, påle o. d. (se STICKEL)]
(†) om berg: som höjer sig i spetsar, spetsig. Hälle-flinta, Porphyr-arter af alle slag och dylike hårde Hällestens-arter gifva höge, sticklige och brante, men kårtsträckte Fjell och Bärgs-högder. VetAH 1757, s. 227.Rinman 1: 114(1788).
