publicerad: 1932
Ordformer
(hitt- 1578 (: Hitteröök). hytt- 1524 osv.)
1) (†; se dock slutet) litet, oansenligt hus, hydda, koja; i sht om bostad som uppförts för tillfälligt bruk; äv. om naturfolkens boningshus; i överförd anv. om ringa, oansenlig boning. RA 1: 311 (1543). Ther moste vij oss meste deels göra hyttor neder i sniönn. CGyldenhielm (c. 1640) i HH 20: 338. På ett .. gods satt i en usel hytta eller stuga en fattig .. Torpare-Enka med sin Son. Murbeck CatArb. 1: 258 (c. 1750). På en vacker strand .. har jag i min hytta den äran att dricka Hr Sekreterarens skål. Lidner 2: 68 (c. 1790). (De utskickade negrerna) visade mig en stor hytta, der jag skulle bo. Ödmann MPark 94 (1800). Bremer GVerld. 4: 148 (1861). — jfr AND-, BAMBU-, HALM-, JORD-, NEGER-, RIS-, SKYDDS-HYTTA. — särsk. (fullt br.) mil. om i fält uppförd hydda av enkel beskaffenhet, lägerhytta; jfr BARACK (se d. o. a). Der (vid Mitau) .. slog hela armeen läger och giorde oss koijor och hytter af jordh och rijs. KKD 3: 124 (1707). Då hyttor af jord, ris eller halm i stället för tält skola nyttjas. TjReglArm. 1858, 2: 246. FälttjRegl. 1900, s. 23.
2) metall. anläggning där en metall smältes ur den malm (i Sv. vanl.: järnmalm) vari den ingår (samt ofta äv. annan metallurgisk värksamhet bedrives); stundom med särsk. tanke än på byggnaden vari smältningen av metallen äger rum, än på själva smältugnen; ofta liktydigt med: masugn; äv. med inbegrepp av till anläggningen hörande jord o. d. G1R 1: 187 (1524). När man hafver en åhrs malm, så att hytterne kunne hafve sin fulle gång, då ähr thet nogh. Därs. 24: 437 (1554). Fernow Värmel. 658 (1779). Bergsbruket drefs (i Närke) fordom vid en mängd små hyttor och hamrar men är nu samladt vid några större verk. LbFolksk. 246 (1893). Hobyaren ville äga, samla, lägga .. gruva till gruva, hytta till hytta. Bergman Kerrm. 42 (1927). — jfr ARSENIK-, BLY-, BRUKS-, BÄRGS(MANS)-, DRIV-, GAR-, HARK-, JÄRN-, KOX-, KOPPAR-, KRONO-, ROST-, SILVER-, SLAGG-, SMÄLT-, TACKJÄRNS-, TRÄKOLS-, VATTU-, ZINK-HYTTA m. fl.
3) (i fackspr.) om byggnad l. anläggning för tillvärkning (smältning) av glas l. tjära. Rejmers Koln. 24 (1868). I den större (byggnaden på Rejmyra glasbruk) .. finnas 2 hyttor med hvar sin smältugn. SLorS 17: 38 (1899). — jfr BECK-, GLAS(BRUKS)-, TJÄR-HYTTA.
4) sjöt. från reling till reling gående överbyggnad akterut på ett fartyg. Rålamb 10: 23 (1691). Hyttan är öfversta delen af Skeppet akter som består af Cajuta och hyttor. Dalman (1765). Gosselman Sjöm. 2: 119 (1839). Smith NautOrdb. (1916).
5) (†) = HYTT 2. Dalman (1765; se under 4). (Ångfartyget Herkules) innehåller .. 3:ne för- och 2:ne akter-salonger jemte 8 hyttor. Snällp. 1848, nr 41, s. 1. Oscar II I. 1: 21 (1858, 1885). — jfr AKTER-, SEGELDUKS-HYTTA.
Ssgr (i allm. till 2, metall. l. bärgv.): A: (2, 3) HYTT-ARBETARE~0200. (hytt- 1805 osv. hytte- 1737—1913) Bergv. 2: 44 (1737). SLorS 17: 49 (1899). —
-BACKE, se C. —
-BRUK, -BRUKARE, se C. —
(2, 3) -BYGGNAD. (hytt- 1887 osv. hytte- 1734—1922) byggande av hytta; byggnad som utgör l. tillhör en hytta. PH 2: 1174 (1734). JernkA 1909, s. 170. —
-BÄCK, se C. —
-DRIFT. (hytt- 1877 osv. hytte- 1846—1923) Palmblad Norige 134 (1846). Bergsmännen åtnjöto vissa förmåner mot skyldighet att idka hyttdrift. 3NF 3: 23 (1924). —
-DRÄNG, se C. —
(4) -DÄCK. (hytt- 1730 osv. hytte- 1793—1907) sjöt. urspr.: däck ovanpå hyttan; upphöjt däck längst akterut på ett fartyg. Rajalin Skiepzb. 34 (1730). 2NF 6: 1195 (1907). —
-FOGDE, se C. —
-FOLK. (hytt- 1836 osv. hytte- 1554—1817. hytto- 1562) sammanfattande benämning på de personer som äro anställda vid l. sköta en hytta. Hytte folket .. bliiffver altth siuckt, både hyttevactare och hyttescriffvere. G1R 24: 558 (1554). JernkA 1836, s. 213. —
-GÅNG. (hytt- 1883 osv. hytte- 1739—1882) förloppet av den metallurgiska process som försiggår i en hytta; masugnsgång. Hårdsatt, nödsatt hyttgång, se HÅRDSATT resp. NÖDSATT. Bergv. 2: 158 (1739). TT 1897, K. s. 10. —
-HJUL. (hytt- 1823 osv. hytte- 1555—1807) (förr) hjul som (sattes i rörelse av vattenkraft o.) drev bälgarna i en hytta. G1R 25: 100 (1555). JernkA 1823, s. 41. —
(3) -HUNDRADE. glasbr. UB 4: 544 (1873). Mästarne och förblåsarne aflönas pr s. k. hytthundrade, en ideel beräkningsenhet, som omfattar olika antal glasvaror allt efter dessas olika arbetsvalör. SLorS 17: 39 (1899). —
(2, 3) -INGENJÖR. (hytt- 1901 osv. hytte- 1894) ingenjör som leder hyttarbete. BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit. s. 111. —
(2, 3) -INTRESSENT. (hytte-) särsk. (förr) om medlem av ett hyttelag. NoraskogArk. 5: 506 (1780). JernkA 1820, s. 44. —
-KARL.
-KONST. (hytt- 1828 osv. hytte- 1759) eg.: konsten att driva en hytta; läran om metallernas framställning ur deras malmer; förr äv. innefattande: metallurgi. Professuren i metallurgi och hyttkonst vid Tekniska högskolan. Wallerius ChemPhys. 1: 4 (1759). SFS 1867, nr 21, s. 2. —
-KRANS. (hytt- 1904 osv. hytte- 1621) rum som omger hyttans övre del; masugnskrans. NoraskogArk. 5: 131 (1621). Hyttkransen, där uppsättningarna af malm och kol gjordes, stod vanligen medelst en bro i förbindelse med hyttbacken. JernkA 1904, s. 37. —
-KUNSKAP~02 l. ~20. (numera föga br.) hyttkonst. NF 10: 1444 (1886). 2UB 5: 283 (1902). BonnierKL 7: 1549 (1925). —
-LAG, -LAGARE, se C. —
(1) -LÄGER. (hytt- 1852 osv. hytte- 1912) mil. KrigVAT 1852, s. 123. Läger äro antingen tältläger eller hytt(barack-)läger. Tingsten AnvTakt. 38 (1887). —
-MAN ~man2. (hytt- 1866 osv. hytte- 1763—1899. hytto- 1526)
2) person som idkar hyttdrift l. är fackman på detta område. JernkA 1860, s. 326. Hector Husg. 53 (1904). —
-MEKANIK. (hytt- 1921 osv. hytte- 1871—1904) den del av bärgsmekaniken som behandlar de vid hyttdrift använda mekaniska anordningarna. Professuren i hyttmekanik samt järnets bearbetning vid Tekniska högskolan. JernkA 1871, s. 24. —
-MÄRKE. (hytt- 1929 osv. hytte- 1731—1817) stämpel l. varumärke som anbringas å tackjärn (l. annan råmetall). Bergv. 1: 702 (1731). —
(2, 3) -MÄSTARE. (hytt- 1730 osv. hytte- 1790—1909) arbetsledare vid en hytta; masmästare. Henel 1729 144 (1730). SLorS 17: 35 (1899). Bergman Kerrm. 37 (1927). —
-PLATS, sbst.2 (sbst.1, se sp. 1679) plats där en hytta ligger; särsk. kam. om det till en hytta hörande området. PT 1892, nr 297 B, s. 1. TT 1899, K. s. 71. PT 1920, nr 268, s. 1. —
-PROCESS. (hytt- 1864 osv. hytte- 1828—1871) metallurgisk process varigm metall utvinnes ur malm gm smältning. JernkA 1828, 1: 260. TT 1899, Allm. s. 256. —
-PRODUKT. gm hyttprocessen frambragt produkt. Berzelius Kemi 2: 568 (1822). Skärsten och andra kopparrika hyttprodukter. JernkA 1853, s. 277. —
-REDSKAP~02 l. ~20. (hytt- 1852 osv. hytte- 1658—1814) redskap som användes för hyttdriften. NoraskogArk. 4: 54 (1658). —
-RÖK. (hytt- 1762 osv. hytte- 1548—1872)
2) om de små partiklar av ngt i malmen förekommande l. vid hyttprocessen bildat ämne som vid rostning l. smältning följa med hyttröken (i bet. 1) o. sedan avsätta sig; jfr MALM-RÖK o. RÖK; särsk. om det vita pulver av arseniksyrlighet som på sådant sätt uppstår; jfr ARSENIK- o. GIFT-MJÖL. HH XIII. 1: 260 (1566). BOlavi 123 a (1578). Hytterök, bör, särdeles vid silfververk samlas uti öfverbygde murar och hvalf, emedan eljest en stor del af silfver- och blyhalten afgår i luften. Linderholm (1803). UB 4: 244 (1873). —
-SAND, -SKRIVARE, se C. —
-STÄMMA, se C. —
-UGN. (hytt- 1743 osv. hytte- 1627—1771) (†) om själva ugnen i en hytta; hytta; masugn. Bergv. 1: 66 (1627). Dalin (1852; med hänv. till masugn). —
-VÄRK, n. (hytt- 1789 osv. hytte- 1729—1880) industriell anläggning för hyttdrift. Triewald Förel. 2: 238 (1729, 1736). Den ständiga blyrök, hvaraf hyttverket är omgifvet. JernkA 1828, 1: 385. TT 1900, Allm. s. 285. —
-ÄGARE. (hytt- 1804 osv. hytte- 1689—1877. hytto- 1675) Hytto-ägarne i Östra Bergzlagen må ey förytra sitt Tackjern til andra der vtom belägna Bruk. Arnell Stadsl. 497 (cit. fr. 1675).
B (†): HYTTA-SILVER, se C.
C (numera i sht i fråga om ä. förh.): HYTTE-AKTARE. (†) = -VAKTARE? Hallenberg Hist. 2: 872 (i handl. fr. 1613; i fråga om Sala). —
-ARBETARE, -ARBETE, se A. —
-BACKE. (hytt- 1889 osv. hytte- 1554 osv.) om det fria område som omgiver l. omgav en hytta; i sht om upplagsplatsen för malm vid en hytta. Malmen begynte fluxt att ökas på hytte backan. G1R 24: 557 (1554). NoraskogArk. 5: 509 (1781). —
-BEFARING l. -BEFARNING. (†) besiktning av hytta l. hyttor. JernkA 1817, 1: 53. NoraskogArk. 6: 104 (1826). —
-BLÄCK. [senare leden är möjl. samma ord som BLÄCK, sbst.2 med syftning på att området urspr. var utmärkt gm bläckning] kam. utskiftat tomtområde som tillhör en hytta, vanl. bl. a. innefattande ett strömfall med för dettas utbyggande nödiga dammfästen; jfr HAMMARBLÄCK, sbst.2 NoraskogArk. 4: 122 (1655). Petersson MånsSl. 67 (1912). —
-BOD. (förr) bod vid hytta, avsedd i sht för tackjärnets förvaring. Johansson Noraskog 2: 363 (cit. fr. 1636). —
-BRUK. (hytt- 1749 osv. hytte- 1623 osv.) drift av hytta l. hyttor, i sht i fråga om bärgsmanshyttor för tackjärnstillvärkning där de olika delägarna i hyttelaget i tur o. ordning skötte arbetet; äv. konkretare: företag som består i hyttdrift. När hyttebruket går illa för någhon så pläghar hon (dvs. lövjerskan) ock bruka läsningar ther före. KyrkohÅ 1916, s. 248 (1623). (Det händer) at en eller annan Bergsman, i thet ena Hyttelaget tilsätter sin Malm eller sina Kol i ens annans Hyttebruk och i en annan Hytta. Bergv. 1: 664 (1726). NF 2: 304 (1877). —
-BRUKARE. (hytt- 1891 osv. hytte- 1704 osv.) (förr) medlem av ett hyttelag. Bergv. 1: 553 (1704). Landsm. V. 7: 27 (1891). —
-BYGGNAD, se A. —
-BÄCK. (hytt- 1913 osv. hytte- 1605 osv.) (förr) bäck med vattenfall som användes för drivande av hytta. HellestadDomb. 14/9 1605. Blomberg Överg. 6 (1915). —
-DAMM, r. l. m. (hytte- 1621 osv. hytto- c. 1565) (förr) damm för uppsamlande av det för kraftalstring vid en hytta nödiga vattnet. HH 20: 134 (c. 1565). —
-DEL. (hytte- 1582 osv. hytto- 1759) [fsv. hyttodel] (förr) andel i en hytta. Bergv. 1: 36 (1582). —
-DELÄGARE~0200. —
-DRIFT, se A. —
-DRÄNG. (hytt- 1829 osv. hytte- 1548 osv.) (i sht förr) hyttarbetare. G1R 19: 103 (1548). Skole uti hwar Hytta inge flere wara, än en Mästare och en Hytte- eller Smältaredreng. Bergv. 1: 229 (1664). PT 1918, nr 127, s. 2. —
-DÄCK, se A. —
-FOGDE. (hytt- 1854 osv. hytte- 1542 osv.) (förr) person med uppgift att sköta ett hyttelags gemensamma angelägenheter o. öva tillsyn över hyttan; äv. om tillsyningsman som tillsattes av kronan. G1R 14: 52 (1542). Vanligen tillsättas Hyttefogdarne, efter en inom Hyttelaget öfverenskommen tour. JernkA 1819, s. 28. Därs. 1904, s. 13. —
-FOLK, se A. —
-GÅNG, se A. —
-GÅRD. (förr) om (kungs)gård där kronans hyttefogde bodde. G1R 26: 770 (1556). 2VittAH 8: 247 (1794, 1808; efter handl. fr. 1575). Den gamla kungsgården Borns hyttegård. SvD(A) 1929, nr 331, s. 3. —
-GÄLDS-JÄRN. (förr) järn som erlades som hyttegäld; äv. ss. namn på själva skatten. VaruhusR 1539. BtRiksdP 1871, IV. 1: nr 41 a, s. 3. —
-HJUL, -INGENJÖR, -INTRESSENT, se A. —
-KAMMARE. (förr)
-KONST, se A. —
-KOPPAR. (hytte- 1541 osv. hytto- 1541) (under 1500- o. 1600-talen) i kronan tillhörig hytta tillvärkad koppar; motsatt: avrads- l. skattekoppar. VaruhusR 1541. AOxenstierna 2: 177 (1614). —
-KRANS, se A. —
-LAG, n. (hytt- 1805 osv. hytte- 1747 osv.) (i sht förr) sammanfattande benämning på delägarna i en hytta. Bergv. 2: 376 (1747). (Bärgsmännen) indelades på hyttelag, och deras hemman voro mot erläggande av tiondejärn i allm. fritagna från ord. rotering m. m. 3NF 3: 27 (1924). —
-LAGARE. (hytt- 1749. hytte- 1680—1788) [avledn. till -LAG] (†) medlem av ett hyttelag. NoraskogArk. 5: 249 (1680). Rinman (1788). —
-LÄGER, -MAN, -MEKANIK, -MÄRKE, -MÄSTARE, se A. —
-PROCESS, -REDSKAP, se A. —
-RÖK, se A. —
-SAND. (hytt- 1758 osv. hytte- 1783 osv.) på hyttans golv upplagd sand vari rännor o. gropar göras för att leda o. mottaga den smälta metallen (o. slaggen); äv. om formsand vid gjutning direkt ur masugn. VetAH 1758, s. 24. Tjenligit Leer och Hyttesand är äfven att tillgå. Johansson Noraskog 1: 52 (i handl. fr. 1785). —
-SEDEL. (förr) aktstycke som utvisade en hyttedelägares produktion o. därpå grundat tackjärnstionde. Johansson Noraskog 3: 420 (i handl. fr. 1684). Palmblad Norige 426 (1846). —
-SILVER. (hytta- 1530. hytte- 1530 osv.) (förr) i kronan tillhörig hytta tillvärkat silver; jfr -KOPPAR. G1R 7: 11 (1530). JernkA 1904, s. 553. —
-SKATT. (förr) jfr -GÄLD. Johansson Noraskog 2: 241 (i handl. fr. 1550). Fernow Värmel. 658 (1779). —
-SKRIVARE. (hytt- 1730 osv. hytte- 1542 osv. hytto- 1539) (förr) person som skötte en hyttas räkenskaper o. övriga skrivgöromål. VaruhusR 1539, s. 72 b. JernkA 1904, s. 549 (om förh. 1605). —
-SLAGG, se A. —
-STAD. (-sted, -städt) [fsv. hytto stadher] (†) = -STÄLLE 1. G1R 13: 6 (1540). Därs. 18: 215 (1547). —
-STÄLLE.
1) ställe l. plats där en hytta är anlagd l. kan anläggas; förr äv. liktydigt med: hytta; jfr HYTT-PLATS, sbst.2 G1R 23: 277 (1552). Därs. 24: 559 (1554). Johansson Noraskog 2: 355 (1882; möjl. efter handl. fr. 1711).
2) nedre delen av en schaktugn, masugnsställe. —
-STÄMMA, r. l. f. (hytt- 1899 osv. hytte- 1770 osv.) stämma hållen av ett hyttelag. NoraskogArk. 5: 498 (1770). På uppdrag af Nordmarks hyttstämma. PT 1899, nr 302, s. 3. —
-UGN, se A. —
-VAKTARE. [jfr TILLVAKTNING] (†) förman vid hytta, masmästare. G1R 14: 51 (1542). Därs. 24: 558 (1554). —
-VASK, n. (förr) om silverhaltigt smältgods som gm vaskning utvanns ur avfall av olika slag i bly- o. silverhyttorna? G1R 13: 183 (1541). J .. latha bära meste vngzbrotthet, skärstenen, och hyttewaskett, vtt på slaggehögerne. Därs. 14: 49 (1542). —
-VATTEN. (†) vatten som användes för drivande av blåsvärk m. m. vid hyttor. Bergv. 1: 57 (1624). 2VittAH 8: 246 (1794, 1808; efter handl. fr. 1575). —
-VÄRK, -ÄGARE, se A.
D (†): HYTTO-DAMM, -DEL, se C. —
-FOLK, se A. —
-FÄLTSKÄR, -KOPPAR, se C. —
-MAN, se A. —
-SKRIVARE, se C. —
-ÄGARE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content