STILISATION stil1isaʃω4n l. sti1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. stilisation, eng. stylization, fr. stylisation; bildat till STILISERA efter mönster av (till verb på -era bildade) vbalsbst. på -ation (t. ex. KOLONISATION, ORGANISATION)]
stilisering.
1) (†) motsv. STILISERA 1. Desza korta anmärkningar skulle lätt kunnat ökas, om Ref. (av förslag till kyrkoordning af J. H. Thomander) welat sträcka dem till alla specialiteter eller till den i allmänhet ganska förtjenstfulla stilisationen. SvLittFT 1838, sp. 299.
2) (i fackspr., mera tillf.) motsv. STILISERA 2. Operadiktningen var ju först och sist präglad av stilisation, det är intet fel — dit syftar innerst all konst .. Ingen skall .. neka att Gustaf III:s och Kellgrens libretto till ”Gustaf Vasa” uppbär denna stilisation med smak och skönhet. SvScenk. 317 (1941).
