[av lt. still(e)kes, motsv. t. dial. stillichens, stellches m. m., sidoform med -s till lt. stilleken resp. t. dial. stillichen, mlt. stillken, stilken resp. mht. stillichen, alla med bet.: stilla l. hemligen o. d., avledn. (diminutiv) av still (se STILLA, adj. o. adv.)]
(†) hemlighetsfullt; jfr STILLA, adj. o. adv. 3 b. Här går mycket stillkis til i Cantzliet. Bark Bref 2: 57(1705).
