[sv. slang. stillo; jfr nor. slang stillo; av sv. zigenarspr. stillo, samhörigt med sv. zigenarspr. stillopa, nor. zigenarspr. stilliba, stilpa, m. m., fin. zigenarspr. stilliba, dan. zigenarspr. stillepen, o. sannol. till zigenarspr. stilavan, gripa, arrestera (se STILLA, v.3)]
(vard., i vissa kretsar) fängelse (i sg. best. särsk. om fängelset på Långholmen i Sthm); äv.: arrestlokal. Ridderstad Samv. 1: 436(1851; om arrestlokal). Stillot (dvs.) Långholmen. Thesleff Förbrytarspr. 95(1912). I det här stillot mår man som en prins! Koch GudVV 1: 261(1916). Den där törnen på stillot fick jag för att jag skulle ha slagit ner två poliser i Valdemarsvik. ÖgCorr. 6/7 1968, s. 11.
Ssg (vard., i vissa kretsar): STILLO-FARARE. [sv. slang stillofarare] person som ofta varit l. brukar vara i fängelse, fängelsekund, återfallsförbrytare. Kock GudVV 2: 202(1916).
