SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STINKADOR stiŋ1kadå4r, r.; best. -en; pl. -er (Östergren (1946) osv.), äv. -es -es (Auerbach (1913), Östergren (1946)); äv. STINKADORO -då4ro, r.; best. -n; pl. -s.
Ordformer
(-dor 1913 (: stinkadores, pl.) osv. -doras, pl. 1925. -doro 18901901. -doros, sg. 1906. -doros, pl. 18981946. -duros, pl. 19341946)
Etymologi
[liksom nl. stinkadorus, stinkedorus, m., sannol. av t. stinkadores, f., sg. o. pl., skämts. bildning av stinken, stinka (se STINKA, v.2), o. den i sp. vanliga ändelsen -dor (pl. -dores; se. t. ex. MATADOR)]
(vard.) om dålig, stinkande (se STINKA, v.2 II) cigarr; jfr STINK-PINNE. Det (dvs. en ny sorts cigarr) lär vara en den sämsta ”stinkadoro”. SöndN 1890, s. 108. (Ni kunde) gärna släcka den där stinkadoren till cigarr innan vi blir ihjälosade allihop. Hallén MacLean StyrkNav. 82 (1968).
Spoiler title
Spoiler content