STINK stiŋ4k, n.; best. -et; pl. =.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (liten) fallande l. stänkande vattendroppe (särsk. regndroppe) l., koll., om små fallande l. stänkande regndroppar, stänk; jfr STINKA, v.2 I 3. SvTyHlex. (1851). Stink .. (dvs.) Fallande droppe eller droppar. Dalin (1854). (Erik Lindorm) hör ej till dem som falla i extas, så fort de känna stinket från en motorbåt eller höra stånket från en motorcykel. Hedén 5: 255 (1922). — jfr REGN-STINK.
