SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STOL, sbst.2, r. l. m.; numera nästan bl. ss. förled i ssgn STOL-PILLER stω3l~.
Etymologi
[utlöst ur förleden i ssgn STOL-GÅNG]
1) (vid uträttande av naturbehov skeende) tarmuttömning, stolgång (se d. o. 2); numera bl. ss. förled i ssgr. (Sv.) Stol .. (lat.) alvi dejectio .. (eng.) Stool. Serenius (1741).
2) anus, stolgång (se d. o. 5); numera bl. ss. förled i ssgr.
Ssgr (till 1, 2): STOL-AVFÖRING. (numera knappast br.) tarmuttömning, avföring. Hygiea 1840, s. 310. —
-FÖRSTOPPNING. (numera knappast br.) förstoppning (se förstoppa 1 a β). Hallin Hels. 2: 416 (1885). Därs. 525. —
-PILLER. med. ss. laxermedel använt (stavformigt, i ena änden koniskt o. i den andra tvärt avskuret) piller avsett att införas i analöppningen, suppositorium. Palmchron SundhSp. 296 (1642). Koka aff Honing, Salt, Blommen aff itt Ägg, een Stoolpilla een Fingerslång. Lindh Huuszapot. 273 (1675). Wid swår och hårdnackad förstoppning tjenar en stolpill af twål, eller et tobaks clystir. SvMerc. IV. 2: 380 (1758). jfr kakao-stolpiller. —
-TAPP. (†) suppositorium. Linc. (1640; under balanus). Linderholm 1: 155 (1802). —
(1) -TRÄNGA, sbst. (†) smärtsamma (o. resultatlösa) trängningar till avföring, tenesmer; jfr stolgångs-tvång. Sahlstedt (1773). WoL (1889; under tenesmus). —
(1) -TRÄNGD, p. adj. (numera knappast br.) som har trängningar till avföring; äv. oeg. o. ordlekande; jfr skit-nödig. Lind 1: 1327 (1749). Leopold skall emottaga dagliga uppvaktningar af sökande (dvs. till Svenska Akademien) eller, såsom Herr Kammarherren (dvs. B. v. Beskow) en gång kallat det, stolträngda. Rydqvist (1828) i 3SAH LVII. 3: 34. Ahlman (1872). —
(1) -TRÄNGNING. (numera knappast br.) trängning till avföring. Tholander Ordl. (1872). —
(1) -TVÅNG. (numera mindre br.) smärtsamma (o. resultatlösa) trängningar till avföring, tenesmer; numera bl. ålderdomligt o. förbleknat: trängningar till avföring; jfr stolgångs-tvång. Roberg Beynon 253 (1697). Stoltvång (Tenesmus), en beständig retning och häftig trängning till stolgång, antingen utan all uttömning eller med en mycket obetydlig afgång, hvarpå följer smärtsam sammandragning och sveda i ändtarmens öppning. Collin Ordl. (1847). Stoltvång. (dvs.) trängningar, ’nödighet'. Östergren (1946). —
-UTTÖMNING~020. (numera knappast br.) tarmuttömning, avföring; abstr. o. konkret(are). TLäk. 1834, s. 50. Olycksbringande är .. en mycket blandad stoluttömning. Odenius 2Celsus 77 (1906). Cannelin (1939). —
-VÄRK. (numera knappast br.) värk l. krampartad smärta (i anus) i samband med (trängningar till) avföring. Wistrand Husmed. 234 (1840). —
(2) -ÖPPNING. (numera knappast br.) Tholander Ordl. (1872).
1) (gm öppning av anus möjliggjord) tarmuttömning. PJBergius (1756) hos Linné Bref I. 3: 127.
2) anus. Wretlind Läk. 4: 44 (1896). Hammar Fosterutveckl. 56 (1900).
Spoiler title
Spoiler content