publicerad: 1991
STOL stω4l, sbst.1, r. l. m. (l. f.?); best. -en, äv. (utom i poesi numera i sht i vissa trakter) -n (Hoorn Jordg. 1: 100 (1697), Lo-Johansson Gen. 523 (1947)); pl. -ar (Luk. 22: 30 (NT 1526) osv.) ((†) -er G1R 27: 215 (1557: predikostolerne, pl. best.), Bolinus Dagb. 56 (1670: predikerstoler)); förr äv. STOLA, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or (BtÅboH I. 3: 37 (1624)).
Ordformer
(stoel (-ll) 1552—1671 (: högstoel). -stohel 1660 (: Wänstohel). stol (-oo(ll), -hl) 1523 osv. stola (-oo-) 1624 (: stoolor, pl.), 1661. stoll 1532—1699 (: predijkestollen, sg. best.). stul- i ssg 1589 (: Stulgång; sannol. felaktigt för Stolgång))
Etymologi
[fsv. stol; motsv. fd. (o. dan. o. nor.) stol, fvn. stóll, got. stōls, fsax. o. mlt. stōl, mnl. stoel (nl. stoel), ffris. stōl, fht. o. mht. stuol (t. stuhl), feng. stōl (eng. stool); jfr lit. pastōlai, pl., ställning, fslav. stolъ (ry. stol); utvidgning av roten i STÅ, v. — Jfr STOLA, v., STOLNIK]
I. i fråga om stöd, underlag, ställning o. d.
1) (i sht bänk- l. bock- l. bord- l. lådliknande l. av konstruktion av stolpar l. bräder o. d. bestående) underrede l. ställning l. ställ med uppgift att uppbära l. utgöra underlag för ngt o. d.; stativ, bänk l. bord; äv. (utom ss. senare led i ssgr numera i sht i fackspr.) ss. del av teknisk konstruktion o. d.; äv. (o. i sht ss. senare led i ssgrna SVARV-, VÄV-STOL m. fl.) i utvidgad anv., övergående i bet.: redskap l. apparat l. inrättning; i sht förr äv.: stomme (t.ex. till sadel). Han giorde ock tiyo koppar stolar .. Och war stolen så giord at han hadhe sidhor emellan listor. 1Kon. 7: 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: ställ). Jagh (dvs. Axel Oxenstierna) hafwer låtit förfärdiga .. mit Grefwelige Wapn och Stooll, at opslåss och settias dersammastedes (dvs. på riddarhuset). RARP 4: 137 (1647). Timberkarlar hwilka förfärdigade Stoolar till Hans Kongl. m:tz Sadlar. HovförtärSthm 1673, s. 67. Likasom kanonerna (under senare delen av 1500-talet) fördes i lådor med hjul eller i skeppslådor med rullar, fördes mösarne i s. k. stolar, till hvilka .. hörde föreställare. KrigVAT 1847, s. 87. Ett stort antal kyrkor .. i olika delar af vårt land eger ännu klockstaplar, d. v. s. isoleradt stående, af trä uppförda ställningar eller stolar för ringklockorna. TT 1899, Byggn. s. 121. (Slagjärn för sälfångst) gillrades på en s. k. stol eller en rektangulär ram av bräder c:a 1 1/2 meter lång och 1 meter bred. NorrbHembSkr. 1: 229 (1928). Den tunga storklockans (i Uppsala domkyrka) ideliga svängningar fram och tillbaka under alla dessa år har icke lyckats åstadkomma den minsta rörelse emellan stolarnas skilda delar. KyrkohÅ 1936, s. 223. Vi se (på en teckning av en storkonstgång från 1680-talet) .. slutligen de stabila timrade stolar som bär bänklaget. Lindroth Gruvbrytn. 1: 298 (1955). — jfr BRYGG-, BYK-, BÄLG-, HJUL-, JÄRN-, KLOCK-, LAGER-, ORG-, PIP-, POSTILLA-, PUK-, RÖR-, SILVER-, SKIV-STOL m. fl. — särsk.
a) arbetsbord l. bänk o. d.; sådant bord osv. med tillhörande redskap l. maskin; redskap osv. bestående av ställ l. bord jämte en på detta anbragt arbetande del; äv. om sådant bord osv. l. redskap osv. utgörande del av l. i verk l. maskin o. d.; jfr b. (Fabriken) befinnes nu i full drift, bestående av fyra arbetsrum .. och ett tillhörigt litet tråddrageri .. samt ett spetsverk med trenne stolar, som även drives av vattenhjul. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 21 (1755). Walsstolen kan .. göras sålunda, at walsarne kunna borttagas och skärwerk i stället insättas, at man uti samma stol kan skära det jern, som förut blifwit walsat. Rinman Jernförädl. 193 (1772). Alla 3 ståndarena (på en hammarställning av tackjärn sammanbindas) .. til en fast stol. VetAH 1807, s. 111. (Den egentliga svarvstolen) består af följande hufvudsakliga delar, nemligen: sjelfva stolen eller ställningen, dockorne, spindeln. Almroth Karmarsch 328 (1839). — jfr BOBIN-, BOM-, BRYGG-, DUO-, HAMMAR-, JÄRN-, KLOCK-, KOPPELTRILLS-, KVARN-, KVARNVALS-, ORG-, RIBB-, SILVER-, SKIV-, SKROTVALS-, SKRÅVALS-, VALS-STOL m.fl.
b) [specialanv. av a] vävstol. (När man frågade damastvävarna) huru många alnar åm dagen en Mästare kunde wäfwa på en Stol, swarades högst en aln åm dagen. Thorman KunglBorddam. 13 (i handl. fr. 1697). De mekaniska vävstolarna äro numer i stor utsträckning utförda med automatisk spolväxling, som sker under det stolen är i gång. SvIndustri 354 (1935). Gyllensten Lotus 32 (1966). — jfr BAND-, BINNIKE-, DAMAST-, DRAG-, FJÄDER-, HAND-, KLÄDES-, LÄRFTS-, RASCHEL-, RASKMAKAR-, SEGELDUKS-, SIDEN-, SKOTT-, SLAG-, SPETS-, VÄV-STOL m. fl. — särsk. (†) i överförd anv., ss. måttsord, angivande så mycket väv som i ett sammanhang vävts på en vävstol. Wil Förläggaren (till sidenväveriet) .. honom (dvs. mästaren) .. behålla, gifwe då i wäntepenningar hwar dag öfwer desze utsatte tider, för en Stol på slätt och skurit arbete tre Daler Kop:mt. PH 5: 3510 (1753).
c) (numera bl. i skildring av ä. förh.) rälsstol. De stolar som fästa railernas ändar, der 2:ne af dessa sammanfogas, äro något bredare än de som tjena till mellanliggande stöd. JernkA 1840, s. 170. För att göra (räls-)spåret ännu starkare gjorde Jessop .. skenans smalare del, ”lifvet”, fiskbukformigt i längdriktningen och lade dess ändar i stolar af gjutjärn. 2UB 9: 158 (1905). — jfr LAGER-, RÄLS-, SKEN-STOL.
d) mus. om vart o. ett av de stöd som uppbär mekanik i piano. Musikinstrument .. Bland hit hänförliga instrumentdelar märkas baskyler, dämmare, hammare och skaft därtill, mekanikstöd (stolar) och pilotter för pianomekaniker. VaruhbTulltaxa 1: 550 (1931).
e) [delvis att uppfatta ss. elliptiskt för TAK-STOL] i sht byggn. bärande stöd i l. för l. underlag till byggnadskonstruktion; i sht om avdelning av den bärande strukturen i taklag, takstol. Til slut fylles ock utan för dammen, at betäcka stolarne och hela (damm-)byggnaden för röta, och fylles ständigt öfwer alt efter det sjunker undan. Brauner Åker 119 (1752). Vid konstruktionen af yttertakens bärande delar, de s. k. takstolarna, har man (bl. a.) att .. taga hänsyn till möjligen uppkommande högsta vindtryck och till den genom snöfall orsakade .. belastningen. Stolarnas delar kunna genom dessa tillfälliga faktorer utsättas för ganska ojämna .. påkänningar. 2UB 1: 427 (1898). Vi började med att hugga hop takstolarna. Vi begärde ackord, men då byggmästaren ej var på platsen, så fick vi intet besked, förrän arbetet var färdigt och stolarna resta. ByggnArbMinn. 205 (1950). — jfr FACKVERKS-, SPRÅNG-, TAK-STOL.
f) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om bänk l. bord l. disk l. ställ varpå vara l. gods förvaras l. staplas; förr särsk. om krämares l. månglares bord l. disk varpå handelsvarorna upplades för försäljning. 1 Handklädhe på Stolen för altaret 6 1/2 aln. Branting TextilSkrud 50 (cit. fr. 1633). Uppå hwarje hylla af förberörde storlek rymmes 50 sten och således 250 st. på 5 hyllor eller 500 st. på en dubbel stol. Wijnblad Tegelbr. 30 (1761). De, som i minut til salu hålla frugt, matwaror eller nålstols kram .. böra weckotals i Accis kamaren betala mångleri-accis för hwarje stol, bod, stånd eller annat ställe, der sådane waror säljas. PH 10: 675 (1776). Dalin (1854; om småkrämares bord). jfr: Månglerskestol. Sundén (1891). — jfr MAT-, MÅNGEL-, MÅNGELSK-, MÅNGLAR-, MÅNGLERI-, NÅL-, SKEPPSBRO-STOL.
h) (†) i uttr. lägga ngn på stol, ställa kista med ngns lik på bockar l. underrede o. d. i avvaktan på jordfästning; jfr LIK-STOL, sbst.2 Jfrån den S(alige) Mannen ladess på stool och till dess at han bleff begraffwen (:) Öhll 2 Tunnor. BoupptSthm 1669, s. 648, BegravnRäkn.
i) (†) i utvidgad anv., om verkstad i hytta. Arbetet i (glas-)hyttorna fördelas på 25 verkstäder eller s. k. stolar. Key-Åberg GlasindSv. 39 (1899).
j) [jfr motsv. anv. i d., nl., mlt. o. t.; eg. med bet.: utestående fordran (på kapital)] bildl.: utlånat o. räntebärande kapital (se KAPITAL, sbst.1 1); äv.: avkastande helhet av utlånad l. upplåten egendom; numera bl. ss. senare led i ssgrna AVBETALNINGS-STOL, HUVUD-STOL, sbst.2, LAG-STOL; äv. i utvidgad anv., om bok över räkenskaper rörande kapital, dess avkastning m. m., o. därvid anträffat bl. ss. senare led i ssgrna KYRKO-STOL, sbst.2, UTSKOTTS-STOL. Ihre (1769). (Sv.) Stol .. (t.) ein stehendes Geld, Capital. Möller (1807).
2) [jfr 1 f] (†) stånd l. skjul (försett med bord l. disk för uppläggning l. tillhandahållande av ngt). (Sv.) Stol .. (t.) eine Bude. Möller (1790, 1807). — jfr BRYGG-, MÅNGEL-, MÅNGLAR-, MÅNGLERI-, SKEPPSBRO-STOL.
II. (†) i fråga om anordning av föremål i ställning för torkning o. lagring.
1) (stödjande) anordning av intill varandra på marken l. loggolvet anbragta, upprättstående (o. ss. bärande underlag fungerande) sädeskärvar; äv. om sådan anordning av liggande kärvar; särsk. i uttr. sätta l. lägga säd i stol. (Bonden bör) beflijta sigh om att sättia sådana Stolar i Gålfwen, som intet steen-lagde äro, att .. (säden) intet spilles; Ty skall han låta dem begynna straxt sättia Stolen ifrån Logh-Balken och ända fram till Gaweln, således Hwarf på Hwarf. Rålamb 13: 99 (1690). (Bonden bör) Säden i rättan tijd i Huus igen införa, i Stol sättia och låta Golfliggia. Wallerius Alm. 1714, s. 35. När säden i gålfwet föres, måste hon, som det heter, läggas i Stohl, alla axen in åt och Stubben emot wäggarne. Salander Gårdzf. 109 (1727). Säden .. updrages på stång om mornarne, då 4 band eller 5 sättes til stol omkring snesen, men de öfrige slåss ofwan på til betäcknings. NorrlS 1—6: 47 (c. 1770).
2) i fråga om bräder o. d.: stapel l. stapelliknande anordning; anträffat bl. ss. senare led i ssgn VIND-STOL.
III. [jfr motsv. l. närstående anv. i t., nl., eng. o. dan.; eg. med bet.: underdel av l. underlag för växande planta l. plantor. — Jfr STOLA, v. II] (†) sammanfattande om ett flertal strån l. revor o. d. vilka vuxit upp från samma korn o. d., klunga l. stånd av strån osv.; möjl. äv. med inbegrepp av klungans osv. underlag l. bädd. Läggar eller stolar, som innehålla 60. a 70. strå, af ett korn komna. Stridsberg Åkerbr. 27 (1727). När humlen hunnit omkring en fots höjd, uppbinder man löst den längsta rankan på hwarje kupa eller stol, under det man lindar den åt höger kring stören. Alm(Sthm) 1833, s. 42. — särsk. [möjl. delvis till STOLA, v. II] bildl., i fråga om upphov l. rot till ngt; anträffat bl. ss. senare led i ssgn UPP-STOL.
IV. sittmöbel för en person; säte; tron; pulpet o. d.
A. i allmän anv.
1) för en person avsedd, upphöjd o. fristående sittmöbel l. sittanordning med mer l. mindre platt, vågrät o. oftast hård sits vanligen uppburen av fyra (stundom tre) ben o. förenad l. kombinerad med ryggstöd; äv. om modifierad sådan möbel osv., särsk. med sits o. ryggstöd ersatt av ett sammanhängande stycke segelduk l. dyl.; äv. (se särsk. c, e) i allmännare l. oeg. l. utvidgad anv.; förr särsk. dels: bänk, dels: schäslong; jfr FÅTÖLJ, LÄNSTOL, PALL, sbst.1 5 a, PUFF, sbst. IV 3, TABURETT. Tag en stol och sätt dig! Skjut in stolen efter dig när du lämnar bordet! Mjuka l. hårda stolar l. stolar med l. utan stoppning. En skön stol. SalOrdspr. 9: 14 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Små stoler m(edh) tree fött(er). TullbSthm 5/11 1583. Till stolar .. i Rikzsalen för härredaghen och H. K. N. Markgrefvens bröllopshögtid .. är tillgånget och lefwereradt 4 1/2 tolfter bräder till stolar etc. MeddSlöjdF 1894, s. 76 (1642). (Vid visitation) Må .. (prosten) stå eller sittia fram i Choren, uti den bequemligaste stool ther finnes, och låta framkalla drenger, pijgor, gåssar och flickor (o. förhöra dem). KOF II. 1: 351 (1659). (Lat.) sella longa (sv.) lång stol. Juslenius 169 (1745). (Sv.) Hvila i stolen, (lat.) In sella requiescere. Schultze Ordb. 4852 (c. 1755). Mollberg han damp af stoln. Bellman (BellmS) 1: 268 (1790). Låga, stoppade stolar, / djupa, af brunblankt skinn, med breda svällande ryggar. Klinckowström Örnsjötj. 14 (1906). Ruin VälMött 35 (1938). — jfr ARM-, AUDIENS-, BARN-, BIKT-, BJÖRK-, BOND-, BORD-, BRAS-, BÄNK-, DAMAST-, EMMA-, EMPIR-, FARFARS-, FORTEPIANO-, FURU-, FÄLL-, FÄLT-, GUBB-, GUNG-, GYLLENLÄDERS-, HALM-, HÖRN-, JAKARANDA-, JAKT-, JUFT-, KARDUANS-, KARM-, KLAFF-, KLUBB-, KONTORS-, KONUNGA-, KORG-, KRÖNINGS-, LANTMARSKALKS-, LIGG-, LÅNG-, LÄDER-, LÄN-, MAHOGNY-, MATSALS-, MEDALJONG-, MJÖLK-, MÅLAR-, OPERATIONS-, ORDFÖRANDE-, ORGEL-, PARAD-, PENNY-, PIANO-, PLIANG-, PLYSCH-, PRESIDENT-, PULPET-, RAK-, REDAKTIONS-, RENÄSSANS-, RESÅR-, RIBB-, RO-, ROKOKO-, ROTTING-, RYSSLÄDER-, RÖK-, RÖR-, SAFARI-, SAKRISTI-, SALONGS-, SALS-, SAMMETS-, SARG-, SARS-, SIDEN-, SILVER-, SITT-, SJUK-, SKINN-, SKO-, SKOL-, SKRATT-, SKRIFT-, SKRIFTERMÅLS-, SKRIVBORDS-, SKRIVMASKINS-, SKRUV-, SKVALLER-, SLAG-, SNURR-, SOL-, TANDLÄKAR-, TRÄ-, VIL-STOL m. fl. — särsk.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande talesätt; i anv. motsv. b α, e. Sanningen kan intet stickas vnder stool. Grubb 709 (1665). Fursten wänder sig ifrån Barmhertighetenes Stool, och till Grÿmhetens säte. Celsius Ordspr. 12: 358 (1714).
b) i vissa uttr.; äv. i anv. motsv. e.
α) [jfr t. etwas unter dem stuhl stecken] sticka, förr äv. stinga ngt under stol (äv. en stol) l. stolen, dölja ngt l. icke tala rent ut om ngt; anträffat o. åtm. numera förekommande bl. negerat, numera nästan bl. (med obj. ersatt av prep.-uttr.) icke o. d. sticka under stol (äv. stolen) med ngt; jfr a. Ath hoon .. wiser thet (dvs. det undangömda godset) vth som hoon weth ok ingalunda stingher thet vndher noghen stool. G1R 1: 63 (1523). Jagh .. haffuer .. intet stunget vnder stool. PErici Musæus 5: 105 b (1582). Jag säger rent ut min mening och sticker ingen ting under Stolen. Lagerström Molière Tart. 5 (1730). Jo, du ska weta den stack inte unner stol, mä dä han tänkte. Stagnell JHjernlös 40 (1756). Han (ville) inte sticka under stolen med att också förnekarna av den fria viljan .. hade åtskilligt fog för sig. Hellström Malmros 129 (1931). Stör gör du, det vill jag inte sticka under stol med. Gustaf-Janson LastHäxa 145 (1969).
β) [jfr t. einem den stuhl vor die tür setzen, äv.: säga upp ngn l. driva ngn från hans anställning] sätta stolen för dörren, förr äv. stol för dörr, (demonstrativt) bryta ingånget avtal (om anställning) o. d., (tvärt) lämna sin tjänst l. husbonde. Sådana hwsfolck (som lyssnar på andra än sin egen husbonde) gör gemeent intet gott, vthan när man något litet talar åt them, så settia the strax stolen för dören, och trotza then ena hwsbondan medh then andra. PErici Musæus 2: 260 a (1582). När en tiähnare vthan sin Herres willie och weetskap går vhr sin tiänst, och lembnar honom ett leedigt ställe; Dhet kallar man sättia stool för dörr. Grubb 785 (1665). (Sv.) Sätta stolen för dörren för någon. (Fr.) Donner congé à qn. Nordforss (1805).
γ) [jfr lat. duabus sellis sedere o. eng. fall between two stools] sitta l. hamna l. falla l. sätta sig l. någon mellan två stolar, bildl.: (försöka o. misslyckas med att) utföra två mer l. mindre oförenliga ting l. intaga två osv. ståndpunkter samtidigt resp. låta ngn gå miste om l. bedraga ngn på två (utlovade l. förespeglade men) inbördes mer l. mindre oförenliga ting. När Olaus förmärkte, at han war nedhsatter emellan twenne stolar, och at idel bedrägerij war på färde förtrööt thet honom. ALaurentii Ciegler 116 (1620). (Man bör påskynda traktaten med kejsaren) på dedh i tidh rätt må kunna blifwa resolueradt till fridh heller krigh, och ickie tillewentyrs saken in dubio och suspenso hållen, till dess man hade mist Franzosens assistenz och Cooperation; och lickwäll sädan intett kunna nå ehn hederlig och acceptabell fridh; sittiandes således, som man säya plägar, emellan twå stolar neder. HSH 7: 124 (1637). Hellström RedKav. 288 (1933: hamnat). SDS 28/10 1989, s. A2 (: faller).
δ) (†) vara l. komma till stols, sitta resp. få (tillfälle att) sätta sig. Alla de öfriga (anklagade) voro ock till fots, ingen till stols, inför den höga nämnden (dvs. Svea hovrätt). MoB 2: 108 (1794). Vi (dvs. Riksens Ständer) gingo som ett durchlopp genom slottet (vid uppvaktningen): men det dröjde länge innan vi kommo till stols. Tegnér Brev 5: 148 (1829).
c) i kyrka: (sittplats i) kyrkbänk; äv. med inbegrepp av dels för sittande (l. stående) behövligt golvutrymme, dels till bänken hörande pulpet m. m.; numera bl. om stol i kyrka. SthmSlH 1: 62 (1532). Stol (dvs.) (bänkrum) i kyrkan. Lind (1749). Nyckeln till min stol. Weste FörslSAOB (c. 1817). Inbygd, täckt stol. Därs. Nu gick det an att få gå in och titta / I främsta stol'n (i kyrkan), der de färnäma sitta. Tollin Dikt. 65 (1844). Auerbach (1913). — jfr BIKT-, BOND-, BRUD-, BÅTSMANS-, DJÄKNE-, FRI-, FRU-, GALLERI-, HERRE-, HERRSKAPS-, KARL-, KLOCKAR-, KOR-, KVINNFOLKS-, KVINNO-, KYRK-, KYRKOGÅNGS-, PIG-, PROST-, RACKAR-, SKRIFT-STOL. — särsk.
α) (†) i uttr. stå l. stiga i stol, ha, resp. taga plats i kyrkbänk. Effter hoen ähr en Biskopz Enkia, tillåtesz henne stå j stoel hoesz wåra hustrur. VDAkt. 1650, nr 43. Hoen haffwer .. sålunda trängt och tuingat .. (kyrkoherdens) hustru och dotter stiga i stoel annorstädess. Därs.
β) med inbegrepp av l., i överförd anv., sammanfattande om de på l. i en kyrkbänk sittande resp. stående. Wid utgången utur Guds huus skall then ena stolen närmast Kjörkjodörren efter then andra gå skickeligen ut. KulturbVg. 1: 9 (1779).
γ) i fråga om jämförelse l. placering i viss ordning: bänkrad. En Stool näst efter FruStolen. VDAkt. 1652.
d) folklor. ss. namn på vissa lekar.
α) hoppa över stolen, lek, varvid man ställer sig bakom en stol, fattar stolskarmen med båda händerna o. hoppar grenhopp över stolen, varefter man på motsvarande sätt hoppar tillbaka. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 82 (1949).
β) krypa genom stolen, lek, varvid man lägger sig på magen över en stolsits, kryper mellan ena paret stolsben in under sitsen, ut mellan andra benparet o. tillbaka upp på stolsitsen, allt utan att stjälpa stolen. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 115 (1949).
γ) lyfta stolen med tänderna, lek, varvid man biter fast i ryggstödet på en stol o. sedan enbart med hjälp av musklerna i käke o. hals söker lyfta stolen till vågrät ställning. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 66 (1949).
e) i speciellare l. utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels om stol med viss utrustning o. funktion (o. i anv. utgående härifrån) l. om kombination av stol o. annan möbel o. d., dels om ensitsig sittanordning av annan typ än stol, dels om stolliknande möbel l. anordning till att stå i l. vid l. använd (av barn) ss. stöd vid gående o. d.; jfr a, b; särsk. ss. senare led i ssgr. Här, likasom vid Tolmino, är det mer än en sten, som af bygdens befolkning än i dag kallas ”Dantes stol”. Böttiger i 2SAH 39: 234 (1865). — jfr BAD-, GÅNG-, HÄNG-, KIST-, KRAK-, RULL-, RÄDDNINGS-, SKJUT-, SKRUBB-, SKRUBBEL-STOL. — särsk.
α) om bärstol. The Stolarna, som så lenge omtalat ähr, ähra nu wpkomna, och ähr nu fast ingen, som will gå på gaturna, wthan alla låta bära sigh. Ekeblad Bref 1: 117 (1652; rättat efter hskr.). HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 821. jfr BÄR-, DRAG-STOL.
γ) (†) om säte l. bänk i vagn l. släde. 1 st: Grön målat Rack med skrin och stohl. BoupptRasbo 1750. SvH 1: 133 (1903). jfr FJÄDER-, PINN-, VAGNS-STOL.
δ) i fråga om förh. i Förenta Staterna: stolliknande inrättning för verkställande av dödsstraff med hjälp av elektrisk ström, elektrisk stol. (Gossens) far hade slutat sina dagar i elektriska stolen och modern — ja, ju mindre det talades om henne, dess bättre. Grebst Året 19 (1913). Östlund Cheyney BeskPill. 151 (1959).
ε) [jfr t. zu stuhle gehen] om (säte i) avträde, i sht om nattstol; numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh. i uttr. till stols, förr äv. på stol, till l. på avträdet; i sådana uttr. som gå till stols, äv. pregnant: uträtta naturbehov (i sht: tömma tarmen). Han är til ewentyrs gången på stool j kamaren til sommorsalen. Dom. 3: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: Förvisso har han något avsides bestyr). För än man går til Baad skal man gå på Stool om så behöfwes, och sedan spassera något lijtet. IErici Colerus 1: 183 (c. 1645). Både då den siuka skulle til stohls som och då han wille låta sit watn. HdlCollMed. 17/1 1737. Gå til stols. Aken Reseap. 65 (1746). När man hemsökes af tenesmer (dvs. smärtsamma trängningar), afgå svart blod och slem, med afföringarne, och plågor uppstå i buken, i synnerhet när man går till stols. Löwegren Hippokr. 2: 13 (1910). Auerbach (1913). jfr AV-, DYNG-, KACK-, KLOSETT-, NATT-, SKIT-STOL.
ζ) (förr) om förlossningsstol. Hoorn Jordg. 1: 100 (1697). Gesvindt, precist på fläcken, / Vagga, Stol och Mässingsbäcken, / Skaffa i fläng. Bellman (BellmS) 1: 141 (c. 1771, 1790). jfr BARN-, BARNMORSKE-, FÖRLOSSNINGS-, MARTLE-STOL.
η) om guldstol (se d. o. 2).
ϑ) (†) i fråga om boskap: märke (se MÄRKE, sbst.1 2 e β) bestående av rätvinklig (om stol erinrande) utskärning i djurs ytteröra; anträffat bl. i förb. med prep. under, angivande att utskärningen är gjord i örats undre ytterkant. Undertecknad har tillwaratagit ett Stodkreatur, rödt och hwitt till färgen, märkt med stol under och nygg öfwer å wenstra örat. GotlLT 1852, nr 52, s. 4.
ι) närmande sig bet.: ledig plats på stol, ledig stol; jfr 6. Man .. satte sig till middagsbordet, der .. (prästen) oaktadt sina torftiga omständigheter, alltid hade en stol för fattige vandrare. Rydberg Frib. 99 (1877).
B. (fin) stol (i sht karmstol) l. (upphöjt) säte som förknippas med viss värdighet o. i anv. utgående härifrån; tron.
2) (utom ss. förled i ssgr numera nästan bl. ngn gg, arkaiserande) konungs (l. annan kunglig persons) l. härskares säte, tron; äv. i bildl. l. utvidgad. anv., om (sätet l. tronen symboliserande) ställning l. värdighet l. ämbete ss. konung l. härskare l. kunglig ställföreträdare o. d. (tänkt ss. institution), l. sådan persons makt l. myndighet, tron; särsk., mer l. mindre pleonastiskt, i uttr. stol och säte (jfr 6 a). Wildiwret som iach sågh thet war lijct enom Pardo, och thess föter så som biörna föter, och thess mwn så som leyons mwn, och draken gaff thy sina krafft och sin stooll och ena stora mact. Upp. 13: 2 (NT 1526; NT 1981: tron). Iach wil .. byggia tin stool ifrå släcte til släcte. Psalt. 89: 5 (öv. 1536; Bib. 1917: tron). Wij .. göre witterligit, att effter Gudh then aldrahögste haffwer .. techtz att kalla ifrån denne jemmerfulle wärlden .. Herr Carll then nijonde .. och nu i H. K. M:tz stool och säthe insatt och förordnat .. Her Gustaf Adolph .. så (osv.). RA II. 1: 101 (1612). Önskandes aff hiärtedt till Gudh, dedh E. K. M:tz konunglige stol och säthe motte everdeligen blijffua styrktt och stadfest. AOxenstierna 1: 569 (1636). Alt-warand' Wäsend' .. / Hwars Rijke, Macht och Stool ey nånsin ända taar. Wexionius Sinn. 3: G 3 b (1684). Men pilten satt på skölden lyft / lik kung å stol. Tegnér (WB) 5: 143 (1821). Förr kunde vi gå till kungen, sade mor Sigga .. Kan en ringa varelse nu bli hörd inför dronningens stol? Moberg Rid 99 (1941). — jfr DROTTNING-, HÄRSKAR-, KEJSAR-, KONUNGA-, LANDSHÖVDINGE-, TRON-STOL. — särsk.
a) (†) i uttr. sätta ngn av stolen, avsätta ngn. Om och någon will osz öffuertala och wist bewÿsa, att thet är Gudi täckt, att man sätter sig vp emott tÿrannisk öffuerhett och sättia henne vtaff stoolen, tå (osv.). LPetri Spörszm. 23 (1602; avskrift av ä. öv.).
b) (i religiöst språk) i överförd l. bildl. anv., i fråga om tänkta, gudomliga l. himmelska förh.; stundom liktydigt med: Gud l. Guds uppenbarelse. Men iach sägher idher, ath j skolen alzintit sweria, hwarken om himmelen, ty han är gudz stool, eller om jordhena, ty hon är gudz fotapall. Matt. 5: 34 (NT 1526; NT 1981: tron). Gudh thin stool warar frå ewogheet till ewogheet. Hebr. 1: 8 (Därs.; NT 1981: tron). Ack, där jag klarare då än gull, / Än solen / Skall skina, salig och fröjdefull, / För stolen. Ps. 1937, 598: 9.
c) (i religiöst spr.) i förb. med prep. över, i uttr. som anger att ngns l. ngts rang l. värde o. d. är högre än annans resp. annats; jfr 5 a. Tenckte tu (dvs. konungen i Babylon) doch vthi titt hierta, Iagh wil stijgha vp j himmelen, och förhöya min stool vp offuer Gudz stiernor. Jes. 14: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron); jfr: Emedan the (dvs. människor som är överdrivet nitälskande) hafwa tagit sigh mehr före, än Gudhi behagar, ty mista the snart Nåden .. lijka såsom the ther wille stijga vp i Himmelen, och sättia sin Stool öfwer Gudz Stiernor. Preutz Kempis 232 (1675).
3) i fråga om kyrklig l. religiös härskares l. ledares l. hög dignitärs (tronliknande) stol (i bet. 1) o. i anv. utgående härifrån.
a) om påvestolen; numera nästan bl. i bildl. l. utvidgad anv. om (påvestolen ss. symbol för) påvens ämbete (betraktat ss. en institution) l. kurian l. påvemakten o. d.; utom ss. senare led i ssgn PÅVE-STOL numera bl. i sådana uttr. som Petri stol l. den apostoliska l. påvliga l. heliga (jfr b β), förr äv. översta stolen; jfr KATEDER 1. Så månge som samme Romskott (dvs. peterspenningen) uthgiorde, bekiände ju ther medh, at the then Romerska Stoolen voro undergifne. LPetri Kr. 55 (1559). (Biskopen i Rom) framställer, sigh allena, såsom then öfwerste Stolens föreståndare. Schroderus Sleid. 89 (1610). (Sv.) Påfliga stolen .. (lat.) curia. Lindfors (1824). Hade Österrikarne .. endast sändt .. (påven) sina fromma önskningar, hemma druckit hans skål, och sqvadronerat med glasen, så hade väl stolen nu legat omkull. AB 1831, nr 100, s. 3. (Påven) Stephan IX .. befallde, då han hade sändt (den påvlige legaten) Hildebrand till Tyskland, att man skulle wänta med Påfwewalet till dennes återkomst, i händelse Påfliga Stolen under desz frånwaro blefwe ledig. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 172 (1834). Intrigspelet kring Petri stol under .. Klemens XIV:s regeringsår utgör en ytterst intressant tidsbild. HT 1932, s. 346. KyrkohÅ 1932, s. 48 (: den heliga stolen). I Lund residerade (under medeltiden) Danmarks ärkebiskop eller metropolit, som i egenskap av den apostoliska stolens legat även utövade primatet över Sverige. TurÅ 1942, s. 165. — jfr PÅVE-STOL. — särsk. [jfr mlat. Petri Cathedra l. Petri ad cathedram] (†) i uttr. (Sankte) Per i stolen, ss. benämning på den 22 februari. Sanct Pehr i stolen kallas denne dagh (dvs. 22 februari) rättast. Dijkman AntEccl. 106 (1678, 1703). Per i Stolen .. (d. 22 Febr.) är märklig deraf, att efter den fräter isen lika mycket under som ofvan; orsaken är att Petrus denna dag en gång kastade en varm sten i sjön. BtSödKultH 8: 90 (1895).
b) (förr) om (praktfull l. tronliknande) för biskop avsedd stol i kyrka (i sht kor), biskopsstol (se d. o. 1); äv. (o. numera företrädesvis) om (sådan stol ss. symbol för) biskops ställning l. värdighet l. ämbete (betraktat ss. institution), biskopsstol (se d. o. 2 b o. 3); jfr KATEDER 1. I högk[oret] (i Hässleby kyrka voro) stoler till biscops säte. KyrkohÅ 1902, MoA s. 63 (c. 1600). En Biskop, som förlåter (dvs. lämnar) sin Stool (thet är, sitt ordentlige Säte) han skal icke beholla någet Rum i sitt Sticht. Schroderus Os. 1: 650 (1635; lat. orig.: cathedra (i(d est) ordinaria, vt vocant, residentia)). ÄrcheBiskopen i Toledo har i årlig inkomst 400,000 Ducater och de andre Stolar, som stå under denne Primada .. äro wäl lönande i proportion. SvMerc. IV. 1: 423 (1758). Det verkar som om (den medeltida) krönikören haft framför sig en uppgift om att (biskop) Bengt innehaft stolen i tolv år. KyrkohÅ 1940, s. 161. Att biskopsstaven jämte stolen symboliserade själva ämbetet var en .. självklar sak. Rig 1951, s. 1. — särsk.
α) (numera bl. om ä. förh.) i uttr. stav och stol, om biskopsämbete; jfr STAV, sbst.2 LPetri Kr. 73 (1559). Adaldagus, som war .. / Archiebiskop .. / .. trij Bispar gaf / .. stol och staf / I Danmarck. Messenius Christm. 226 (c. 1630).
β) (†) i uttr. den heliga stolen (jfr a), om biskopsstol (se d. o. 3). Hans nit för Guds församling, och hogen at framdeles såsom Biskop få föda Christi jord .. är så brinnande, at han visserl. ej försummar at .. genom inträde i den andel. Faculteten, maka sig et steg til den Heliga Stolen närmare. Porthan BrSamt. 1: 149 (1788). jfr BISKOPS-, METROPOLIT-, METROPOLITAN-, PATRIARK-, PATRIARKAL-, ÄRKE-, ÄRKEBISKOPS-STOL.
4) om stol l. säte för den som har uppgiften l. makten att fälla dom, domares stol, domarsäte; äv. i överförd l. bildl. anv., om sådan stol ss. symbol för domares syssla l. ämbete (särsk. i religiöst språk, i fråga om Guds makt att döma människorna); jfr 2. Athi .. skolen sitia på stolar dömandes tolff Israhels slecte. Luk. 22: 30 (NT 1526; Bib. 1917: troner). En konning som sitter på stolenom til at döma, han förskingrar alt argt mz sijn öghon. SalOrdspr. 20: 8 (öv. 1536; Bib. 1917: domarstolen). Ah thet iagh wiste huru iagh skulle finna honom (dvs. Gud), och komma til hans stool, och settia min rett fram för honom. Job 23: 3 (Bib. 1541). — jfr DOM-, SKALKA-STOL. — särsk. (†) möjligen delvis elliptiskt, om domstol. När förordnade blij Tingsplatzer, Dommar å stohlar. Runius (SVS) 2: 14 (1699, 1724).
5) om stol (i bet. 1) använd ss. högsäte l. äresäte o. d.; anträffat bl. i överförd l. bildl. anv. om (sådan stol ss. symbol för) ställning l. värdighet l. ämbete l. auktoritet o. d. (särsk. med tanke på dess relativa rang l. värde o. d.). Matt. 23: 2 (NT 1526). Han skal haffua äronnes stool vthi sins fadhers hws. Jes. 22: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: han skall bliva ett äresäte för sin faders hus). Dett sades migh dett Sal. M. Holmingi(us) borde præsidera, men wart särdeles förhindratt dÿ moste gubben sielff i Stolen. VDAkt. 1667, nr 382. En ann' har lyckan skött, och äran satt på stol. Brenner Dikt. 1: 147 (1700, 1713). Somlige få sitta på ärans stolar. Nohrborg 954 (c. 1765). Thorild (SVS) 2: 105 (1784). — jfr GUBB-, HEDERS-, HERRE-, HÄRMÄSTAR-, HÖG-, KARL-, LANTMARSKALKS-, ORDFÖRANDE-, PRESIDENT-, PROST-, REDAKTIONS-, ÄMBETS-STOL m. fl. — särsk.
a) (i religiöst spr.) i förb. med prep. över, i uttr. som anger att ngns l. ngts rang l. värde o. d. är högre än annans resp. annats; jfr 2 c. (Stora rådet) uphögde .. icke des stol öfwer sielfwa Propheterna. Bælter JesuH 5: 776 (1759).
b) [jfr t. meister vom stuhle, ordförande i frimurarloge] (förr) om värdighet l. ämbete ss. ordförande för avdelning o. d. inom frimurarorden; förr särsk. i sg. best., i uttr. mästare av stolen, dels om ordförande för frimurarloge, dels oeg. l. förbleknat, om frimurare. Möller (1790, 1807). (Sv.) Mästare af stolen. (Fr.) Franc-maçon. Nordforss (1805). jfr HÄRMÄSTAR-STOL.
C.
6) stol (i bet. 1) med tanken riktad på dess plats i en krets av stolar; plats (på stol) i en (sluten) krets l. ett (slutet) sammanhang; ofta i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., om ställning ss. (mer l. mindre) jämbördig l. like l. ss. blott medlem i (sluten) krets av personer l. (allmännare) om ställning i ett sammanhang; stundom äv. liktydigt med: värdighet l. ämbete l. tjänst ss. ledamot av kollegium o. d.; jfr 5 b o. RUM, sbst.3 18. SwFrOrdeB 162 (1703). (Vissa misslyckade satiriker) söka, stackare, igenom sådane infällen, som just giöra dem til dårhus-ämnen, förwärfwa sig en stol bland de liflige förstånd, och en röst i de wittras stämma. Kling Spect. P 1 a (1735). Så länge rangen iakttages utom embetsförrättningarna, och närandes stol alltid är [den], der ingen tärande mera vill sitta, så är det omöjligt att förse jordbruk och slöjder med folk och minska antalet på tjenstsökande. Chydenius 39 (1765). (N. N.) har projecterat mig en stol i KammarRevision, såsom både lättare att vinna och bekläda än ett rum i CommerceCollegio. Kellgren (SVS) 6: 188 (1788). (L. Creutz) kallades att intaga en stol i (riks-)Rådet. Franzén Minnest. 2: 382 (1831). (Envoyén A. Ehrensvärd) tyckte nog att han .. hade förtjänat en stol i Gustaf III:s akademi. Hägglöf MötEur. 42 (1971). — jfr RIKSRÅDS-, RÅDS-, SENATORS-STOL. — särsk. i vissa uttr.
a) mer l. mindre pleonastiskt i uttr. stol och säte (jfr 2), förr äv. rum och stol. Winna rum och stol ibland wittre och utlärde Män (dvs. i Bergskollegium). Tessin Bref 2: 284 (1755). Hr Durietz ansåg frågan om rangen (för landssekreterarna) för vigtig i anseende icke til stol och säte i sällskap men til den åtföljande competence til befordran. 2RARP 21: 340 (1761).
b) (†) sätta ngn en (så l. så beskaffad) stol ngnstädes, bildl.: påverka ngns ställning ngnstädes, resp. försätta ngn i en så l. så beskaffad ställning osv. Effther thet oss och vårt riike hoss the i Andorp (dvs. Antwerpen) en stool aff the Lubske sätt är, haffve vij meere schade än fromme ther samestedz att förmode på then deel vij aff them bekomme och köpe skole. G1R 21: 224 (1550); jfr HFinlH 7: 308 (1550: en ond stool).
D.
7) stol l. säte i förening med pulpet för uppläsning l. hållande av tal l. anföranden; utom i utvidgad l. bildl. anv. numera bl. om pulpet (utan säte) ss. senare led i ssgr, i sht i TALAR-STOL. Kraft som sjelf sig tycker något wara / Har ingen graf så wisz som i den stol / Från hwilken man basunar ut desz ära. Hagberg Shaksp. 1: 238 (1847). Stol .. (dvs.) Talareställning, tribun. Dalin (1854). — jfr ORATOR-, SPRÅKMANNA-, TALAR-, TRÄ-STOL. — särsk.
a) i kyrka, om predikstol; numera bl. ss. senare led i ssgn PREDIK-STOL. (Lat.) Pulpitum .. (Sv.) En högh stool, Predikastool. Linc. Ppp 1 b (1640). Den ogudaktige prästen: Jag talade i stolen med dunder och med makt, / men mitt lif .. / gick eljest i en ränna / som lutar ganska tveksamt åt paradisets trakt. Karlfeldt FridLustg. 136 (1901). — jfr PREDIKAR-STOL.
b) om (akademisk lärares l. föreläsares) kateder (se d. o. 2); numera bl. i utvidgad l. bildl. anv., om professors ämbete, ss. senare led i ssgrna LÄRO-, PROFESSORS-STOL. Schroderus Os. III. 2: 119 (1635). Två stolar är lediga vid universitetet. SvHandordb. (1966). — jfr LÄRAR-, LÄRO-, PROFESSORS-, PULPET-, SKOLMÄSTAR-STOL. — särsk. (förr) i fråga om disputation l. promotion o. d., om övre l. nedre katedern (se KATEDER 2 a). Annerstedt UUH II. 2: 144 (cit. fr. 1676; om nedre katedern). ConsAcAboP 7: 354 (1693; om övre katedern).
Ssgr (i allm. till IV 1): A: STOL-ARM, se D. —
(IV 3 a) -ARVE. (†) oeg. l. bildl., = -arvinge 2; jfr arve, sbst.1 PErici Musæus 3: 78 a (1582). Därs. 5: 293 b. —
-ARVINGE~020. om efterträdare på tron o. d.
2) till IV 3 a, oeg. l. bildl., om efterträdare på påvestolen; jfr -arve, -ärvare. PErici Musæus 2: 48 a (1582). —
-BAD. (förr) bad i ånga vid vilket den badandes ben lades över en kullstjälpt stol under vilken ett kärl med kokande vätska placerades. TLäk. 1834, s. 239. —
-BEN, se D. —
-BLAD. (†) om blad- l. skivliknande (tygstycke till klädsel av) dyna på stol. 3 st. Stoolbladh af twist. BoupptSthm 1671, s. 1003. 5 st. Flamske Stolbladh. Därs. 1684, s. 429 b. —
(IV 1 c) -BREV. (förr) brev (se d. o. 2) innefattande l. utvisande rätt till (plats i) kyrkbänk. LdVbl. 1822, nr 17, s. 3. —
-BRODER, -BRÄDE, se D. —
-BYTE. (stola- 1670 osv.) särsk. (†) till IV 1 c, om byte l. omfördelning av rätt till stolrum. VDVisitP 1670, s. 160. —
-BÄNK. (stol- 1676—1793. stole- 1717) (†) bänk. BoupptSthm 1676, s. 947 a. särsk. till IV 1 c, om kyrkbänk. VDAkt. 1717, nr 336. Därs. 1794, nr 29 (1793). —
(IV 1 c) -DELNING. (förr) officiell fördelning av stolrum (se d. o. 1); jfr -fördelning. Wallquist EcclSaml. 1—4: 323 (1681). —
(IV 1 c) -DRIVNING. (†) om (tvistigt) krävande l. påyrkande av stolrum i kyrkbänk. Hembygden(Hfors) 1910, s. 346 (1675). —
-DUK, -DYNA, -DÖRR, -FABRIK, -FOT, se D. —
(I 1 f, 2) -GUBBE. (†) om gammal innehavare av salustånd l. bod o. d.?; jfr -käring. 45 Olof Pedersons hustru i Hospitalet 46 Stoolgubben Erich Olofson. EnköpBegr. 20/11 1691. —
(IV 1 e ε) -GÅNG. (stol- 1538 osv. stole- 1578)
2) (numera mindre br.) tarmuttömning, avföring (med inbegrepp av vad som därvid uttömmes); äv.: det hos en person rådande förhållandet i fråga om (regelbunden l. trög o. d.) avföring, förr äv. konkret: exkrementer, träck; jfr stol, sbst.2 1. (Lat.) Lyenteria (sv.) mykin stoolgong ther en är lööslijffuat, thz ock kallas, röör. VarRerV 15 (1538). När menniskionnes stolgång eller th(e)nn materia som går ifrå henne, är blodactig. BOlavi 54 a (1578). Dän siuke har haft en stolgång. Schultze Ordb. 1425 (c. 1755). Appetiten har kommit och stohlgången (är) i sin ordning. Linné Bref I. 5: 176 (1770). Ha trög stolgång. Östergren (1946). Pojken hade sväljt en knapp, som emellertid gick bort med stolgången. Därs. särsk. (†) i oeg. l. utvidgad anv., i uttr. stolgång uppåt, om uppkastning av tarminnehåll vid svår förstoppning o. d. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
3) [eg. specialanv. av 2] (†) sjukligt ymnig l. lös l. tätt återkommande avföring; jfr diarré. (Den romerske kejsaren Vespasianus) bleff dödh aff mycken stoolgång, vppå sitt 69. Åår. Schroderus Os. 1: 76 (1635); jfr -gång 2. VRP 9/10 1640. Coriander Pulver ibland drickad skall stilla Stohlgång underligen. Roberg Beynon 193 (1697).
4) (†) laxering. När Statsfel skola rättas, är nödigt, at dermed går långsamt til; ty at .. på en gång wilja utrensa alla ingrodda laster, är just som en wille på en gång föreskrifwa upkastning, åderlåtning och stolgång åt en sjuk. Roman Holbg 90 (1746).
5) i sht anat. ändtarmsmynning, anus; jfr stol, sbst.2 2. (Jordegumman) skal .. gifwa acht, at Stol- och Piszgången äro ypna. Hoorn Jordg. 1: 277 (1697). SAOL (1973).
-tvång. (†) till -gång 2 (o. 3): smärtsamma (o. resultatlösa) trängningar till avföring, tenesmer. Serenius (1734; under tenesmus).
-HYENDE, -HYRA, se D. —
(IV 1 c) -JÄMKNING. (stole- 1680) (förr) om jämkning (se jämka 5) av rätt till plats på kyrkbänk. NoraskogArk. 5: 249 (i handl. fr. 1680). —
-KANT, -KARM, -KLAFF, se D. —
-KRAM, se D. —
(I 1 f, 2) -KÄRING. (†) om (gammal) innehavarinna av salustånd l. bod o. d.; jfr -gubbe o. stole-månglerska. Af Mr Wallerio jordf. stohlkiäringen. KarlskrAmiralFörsBegrB 27/4 1737. —
-LAG.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till I 1 a, om (bock utgörande) stöd l. underlag för spel (se spel, sbst.3 1) o. d. König Mec. 63 (1752). Rinman 2: 883 (1789). Lindroth Gruvbrytn. 1: 602 (1955).
2) (förr) till IV 1 c, om lag (se lag, sbst.3 14 c) bestående av dem som hade stolrum i viss(a) kyrkbänk(ar). Bringéus Klockringn. 71 (1958). —
-LAGARE, m.//ig. [senare ssgsleden avledn. av laga, v.] (numera bl. tillf.) (mans)person som lagar (se laga, v. 10) stolar. Lind 1: 1503 (1749). —
-LÄNGD. (stol- c. 1700 osv. stola- 1656. stols- 1880 osv.)
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till IV 1: för klädsel av stol erfordrad längd (se d. o. 6) av tyg. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 240.
2) (förr) till IV 1 c: längd (se d. o. 8 a) över innehavare av stolrum; jfr -lista, -register. VDP 1656, s. 264. —
-MAKARE. (stol- 1660 osv. stols- 1946 osv.) [jfr t. stuhlmacher] (i sht förr) hantverkare (möbelsnickare) som (yrkesmässigt) tillverkar o. lagar stolar; jfr makare 2. ConsAcAboP 2: 233 (1660).
-MAKERI0104, äv. 3~002, n. [jfr -makare; jfr t. stuhlmacherei] (i sht förr) om verksamheten (l. yrket) att tillverka l. laga stolar, stolmakares hantverk; äv. konkret: stolmakares verkstad. Ängelskt Stol- och Korgmakeri i Stockholm, utom SkråEmbetet. König LärdÖfn. 6: 67 (1747). NDA 4/1 1877, s. 3.
-MASK. (†) om larv till trägnagare tillhörande släktet Anobium Fabr. (som bl. a. gnager gångar i möbler), dödsur. Bergman SvarVetA 2 (1763). Fischerström Mäl. 203 (1785). —
(IV 5 b) -MÄSTARE. [jfr t. meister vom stuhl] (†) om ordförande för frimurarloge; äv. i oeg. l. utvidgad anv., om frimurare. Möller (1790; om ordförande). Nordforss (1805; om frimurare). Heinrich (1828). —
(IV 1 c) -ORDNING. (stole- 1661—c. 1670) (förr) ordning (se d. o. 3 b) för tillhandahållande o. fördelning av stolrum (se d. o. 1). VDAkt. 1661, nr 210. Gyllenius Diar. 283 (c. 1670). —
-PENNING, i sht i pl. äv. -PENG. (stol- 1692 osv. stole- 1717) [jfr t. stuhlpfenning] (förr)
1) till IV 1 c: av kyrklig myndighet påbjuden avgift för stolrum (se d. o. 1) i kyrka. CivInstr. 178 (1692).
2) rättshist. till IV 5; om avgift som skrå (se skrå, sbst.2 2) lagstridigt påbjöd hantverkare utanför skrået att erlägga till detta. Hallordn. 21/5 1739, s. B 3 a. —
-PRYDNAD, -RAD, se D. —
(IV 1 c) -REGISTER. (stola- 1664—1670) (förr) kyrkoh. jfr -längd 2. VDP 1664, s. 598. VDVisitP 1670, s. 164. —
-ROTTING, se D. —
(I 1 j) -ROV. [jfr -rövare] (†) ocker l. (orättfärdigt) tagande av ränta. Balck Musæus V 3 a (1596). —
-RUM. (stol- 1596 osv. stola- 1652—1724. stole- 1599—1746. stols- 1656 osv.)
1) (förr) i särskild ordning för kortare l. längre tid upplåten (rätt till) sitt- o. ståplats i kyrkbänk; äv. liktydigt med: (del av) kyrkbänk innehållande sådan plats; äv. bildl.; jfr rum, sbst.3 4 e, 6, o. -stånd, -ställe. Oluf i Naruetorp gör stort oliudh i kyrkian om sin hustrus stolrum. ÄARäfst 178 (1596). Är lenge afsagt, at på quinfolks sidan (i Kumlinge kyrka) bör the akterste förfalna fula stolerum oplagas. Murenius AV 594 (1666). Måtte aldrig vantron och den falska, den hycklande, den skenheliga gudaktigheten finna ett stolrum inom Ert område! Tegnér (WB) 6: 321 (1830).
2) (†) för umgänge avsett rum (se rum, sbst.3 9) möblerat med stolar. Linc. Yyy 3 a (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
-föryttring. om upplåtelse (mot betalning) av rätt till stolrum; jfr föryttra 1 a. GT 1786, nr 87, s. 4.
-RYGG, -RÄCKE, se D. —
(IV 1 c) -RÄKNING. (stole- 1683) (förr) om räkning av kyrkbänkar l. stolrum (se d. o. 1). VDP 1683, s. 570. —
-RÖR. om rör (se rör, sbst.3 2 a β) av rotting l. dyl. för tillverkning av stolar. Eneberg Karmarsch 1: 68 (1858).
(I 1 j) -RÖVARE. [jfr mlt. stolrover (t. stuhlräuber)] (†) ockrare l. person som tar (orättfärdig) ränta. The Girigebuukar och Stoolröfware. Schroderus Kors. 615 (1641). —
-SADEL. (stol- 1884 osv. stols- 1946) (i sht förr) stolliknande sadel; jfr sadel-korg 2. NSvTidskr. 1884, s. 183. Lagerlöf Mårb. 95 (1922). —
-SITS. (stol- 1880 osv. stols- 1900 osv.)
1) hippol. felaktig sits (se sits, sbst.1 1 b) kännetecknad av att ryttarens knän hålls alltför långt framåt o. alltför högt upp (varigm ryttaren ser ut som om han sutte på en stol). RidI 1914, s. 22.
-SNICKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (stol- 1928 osv. stols- 1946) (i sht förr) jfr snickeri 1 o. -makeri. SvSnickTidn. 1928, s. 99. —
-STOMME. (stol- 1903 osv. stola- 1735)
-STYCKE. (numera bl. mera tillf.) om stycke vävnad avsett ss. stolklädsel; jfr -blad. BoupptSthm 1675, s. 914 a. —
-STYRE. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rygg- l. armstöd på stol. Möller (1807). Aurell Skill. 42 (1943). —
(IV 1 c) -STÅND. (stol- 1700—1793. stola- 1653—1671. stole- 1683—1758) (†) = -rum 1. VDP 1653, s. 158. Bæijer BeskrYstad 40 (1793). —
-STÄLLE. särsk. (†) till IV 1 c: stolrum (se d. o. 1). Brunius Metr. 175 (1854). Cavallin Herdam. 4: 329 (1856; om förh. 1697). —
-SÄTTA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om brunnsdrickning, i uttr. stolsätta vattnet, efter drickande sätta sig på gungbräde o. gunga. Nyman Blicher SommarresSv. 1836 8 (1961). —
-TRÄ. särsk. (†) om stomme l. slå l. pinne o. d. (särsk. (arm- o.) ryggstöd) av trä till stol. HusgKamRSthm 1650—56, s. 90. Heinrich (1828). —
-TRÄD. (stol- 1660—1797. stole- 1715) (†) = -trä. HusgKamRSthm 1660—73 B, s. 213. BoupptVäxjö 1797 (efter ställmakare). —
-TYG, -TYP, -TÄCKE, -VAR, se D. —
-VERKE, möjl. äv. -VERK.
2) (-verk l. -verke) (numera bl. tillf.) om (arbetet att tillverka o. utsmycka) stommar till stolar l. bänkar. SthmSlH 1: 328 (i handl. fr. 1664). —
-ÖVERDRAG, -ÖVERKAST, se D. —
-ÖVERTÅG. (stol- 1748—1760. stole- 1715) [jfr t. überzug, överdrag] (†) stolsöverdrag. HusgKamRSthm 1715, s. 293. Därs. 1760, s. 575.
B (†): STOLA-BRÄDE, se D. —
-BYTE, se A. —
-HYENDE, se D. —
-LÄNGD, -REGISTER, -RUM, -STOMME, -STÅND, se A.
C (†): STOLE-BRODER, se D. —
-BÄNK, se A. —
-DÖRR, se D. —
-FÖRDELNING, -GÅNG, se A. —
-HYENDE, se D. —
-JÄMKNING, se A. —
-KARM, se D. —
(I 1 f, 2) -MÅNGLERSKA. (†) innehavarinna av salustånd l. salubod; jfr månglerska o. stol-käring. BoupptSthm 1672, s. 302 a. Därs. 303 a. —
-ORDNING, -PENNING, -RUM, -RÄKNING, se A. —
-STÅND, -TRÄD, se A. —
-TYG, -TÄCKE, se D. —
-ÖVERTÅG, se A.
D: STOLS-ARM. (stol- 1805—1939) (numera knappast br.) stolskarm; jfr arm III 4 h. Nordforss (1805). Cannelin (1939). —
(IV 1 c) -BALK. (†) balk l. bjälke ingående i kyrkbänk o. avgränsande denna på viss höjd över golvet mot framförvarande bänk. VDAkt. 1675, nr 111. —
-BRODER. (stol- 1601 osv. stole- 1544—1558. stols- 1723 osv.) [fsv. stolbrodhir; jfr mlt. stōlbrōder; eg.: medbroder med plats på samma bänk l. i samma krets av likar]
1) (†) till IV 1 c? o. 6; om bänkkamrat i skol- l. kyrkbänk?; jfr stole-kammerat o. stole-man. Proponerades, huru såsom Schole-Personen Oluf Swensson af Leekary .. (socken) stulet för 8. dagar sedhan från sijn Stolbroder Johan Swensson 17. .. (marker) Smt. VDP 1683, s. 488.
2) (†) till IV 4 o. 6; om ledamot av råd (se råd, sbst.3 22 c). 2SthmTb. 1: 13 (1544). 3SthmTb. 10: 9 (1618).
3) (†; se dock slutet) till IV 5 o. 6: medlem av sammanslutning. Nordforss (1805). särsk.: bisittare i skrå (se skrå, sbst.2 2 a) l. gille (se d. o. 4 a o. b); numera bl. (fullt br.) ss. titel på var o. en av två jämte åldermannen i gille (se d. o. 4 a) förekommande funktionärer. Kulturen 1976, s. 50 (1723). LundagKron. 2: 501 (1921; om funktionär i Knutsgillet). —
1) (†) till IV 1 c; om (avskiljande) bräde till kyrkbänk. VDAkt. 1652. Än löftade upp den ena och än den andra foten på stohlbrädet. NVedboDomb. Sommart. 1786, § 40.
(I 1 f) -DUK. (stol- 1655. stols- 1659) (numera bl. i skildring av ä. förh.) duk avsedd för bänk l. altarring l. dyl. (jfr kommunikant-stol) vid vilken kommunikant knäböjde. BtÅboH I. 11—12: 12 (1655). Branting TextilSkrud 52 (cit. fr. 1659). —
-DYNA. (stol- 1673 osv. stols- 1784 osv.) dyna (se dyna, sbst.1 1) till stol. BoupptSthm 1680, s. 85 b (1673). —
(IV 1 c) -DÖRR. (stol- 1691—1894. stole- 1756. stols- 1671) (†) dörr till ingång i kyrkbänk. VgFmT II. 1: 82 (1671). Sundblad Off. 1 (1894). —
-HYENDE. (stol- 1659—1948. stola- 1885—1935. stole- 1755. stols- 1637 osv.) (numera bl. om ä. förh. l. hemslöjd) för stol l. säte o. d., förr äv. för bänk avsett hyende; jfr -dyna. BtÅboH I. 9: 34 (1637).
(IV 1 c) -HYRA. (stol- 1814—1828. stols- 1798) (förr) jfr stol-penning 1 o. hyra, sbst.2 1—2. Sundelius NorrköpMinne 592 (1798). —
-KARM. (stol- 1594 osv. stole- 1744—1891. stols- 1749 osv.) (i sht i fackspr.) = karm 2 a. 3SthmTb. 1: 232 (1594). —
-KLÄDSEL, se A. —
(I 1 f) -KRAM. (stol- 1891. stols- 1891) (†) koll.: i salustånd l. salubod utbjudet kram (se kram, sbst.1 3). Sundén (1891). —
-LIK, -LIKNANDE, se A. —
-LÄNGD, -MAKARE, se A. —
-PRYDNAD. (stol- 1771. stols- 1867) jfr prydnad 3; äv. bildl. Wallenberg (SVS) 1: 261 (1771; bildl.). —
-RUM, se A. —
-RYGG. (stol- 1697 osv. stols- 1852 osv.) jfr rygg 3 c o. stol-stödda. Hoorn Jordg. 1: 137 (1697). —
-RÄCKE. (stol- 1964. stols- 1908 osv.) stolskarm; jfr räcke 6 c α. Heidenstam Svensk. 1: 293 (1908). —
-SADEL, -SITS, -SNICKARE, -SNICKERI, se A. —
-TÄCKE. (stol- 1563 osv. stole- 1592. stols- 1880 osv.) (numera nästan bl. om ä. förh.) för stol, förr äv. bänk avsett täcke l. hyende. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 53. särsk. (†) till IV 1 c, om sådant täcke osv. avsett för kyrkbänk. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 53. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 527. —
-VAR. (stol- 1650—1808. stols- 1799—1842) (numera bl. mera tillf.) var l. överdrag l. klädsel till stolsits, förr äv. till bänksits. HusgKamRSthm 1650—55, s. 145. —
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. (stol- 1738 osv. stols- 1686 osv.) av tyg, skinn l. dyl. förfärdigat, löst överdrag till stol-, förr äv. bänksits (l. ryggstöd); förr möjl. äv. liktydigt med: till stol hörande o. närmast över stoppning o. d. spänd klädsel. Roth Kägleh. 30 (i handl. fr. 1686). Joh. Fredric Ytterdahl .. försäljer .. alla sorter Skinn til Stol-öfwerdrag. IT 1791, nr 65, s. 4. —
-ÖVERKAST~002, äv. ~200. (stol- 1895 osv. stols- 1882 osv.) överkast till stol, förr äv. till bänk; jfr -överdrag. BoupptVäxjö 1882.
Spoiler title
Spoiler content